Glädje och underbara dagar!

Jag hade tänkt att skriva då jag kunde lägga med lite bilder från resan men då hemdatorn har kraschat får bilderna komma senare.
Vi har haft en helt underbart fantastisk resa som verkligen har varit till nytta för själ och hjärta. Värmen har fått oss alla att slappna av och bara njuta av den tid vi har haft tillsammans.

Efter en övernattning på Jumbostay så var det äntligen dax att kliva på planet som skulle ta oss till Egypten. När vi landar så är det sandstorm där nere och allt går i brunt så det är svårt att se hur det ser ut.
Men värmen är det inget fel på och reseledaren från Apollo säger att det är en lite kyligare dag med "bara" 27 grader. Bussresan fram till hotellet tar bara 5-10 minuter men den får en ändå att fundera på vart man har kommit. Det är så skitigt efter vägen och allt möjligt skit sitter fast på stängslen. Men ju närmare hotellet vi kommer blir det allt mer vackert med blommor överallt.
Väl framme så får vi ett rum som ligger väldigt bra till och vi kan äntligen byta om till lättare kläder.

Dag 2 gör jag och Tove en ansiktsbehandling och jag lovar er att det gör jävligt ont att få ansiktet ryckt på hårstrån. Har man verkligen så mycket hår i fejset? Tove bokstavligen lättar från stolen då de faktiskt fixar hennes ögonbryn också. Hon kommer nog aldrig att göra en mamma/dotter-grej igen.

På söndagen for vi på en båtutflykt med snorkling och det var en helt fantastisk dag! Vi fick se vilda delfiner och Helt galna båtförare som jagade runt bland 8-10 andra båtar för att vara först framme då delfinerna visade sig. Sen var det snorkling på schemat och Tove och Hasse snorklade som om de inte hade gjort annat. Jag fick lite panik så jag klarade inte av det men det lilla jag hann se var otroligt. Sen var det ett stopp på Giftun Island för sol och bad. Vattnet var så klart och det var underbart att bada där. På kvällen var vi Så slut och jag vet inte när jag hörde Tove säga att hon vill sova klockan 21:00 senast.

Vi hade ju All Inclusive och från början kändes det lite konstigt att bara hämta det man ville ha men efter ett tag så hade man inga problem med det heller. Tjejerna fastnade för en alkoholfri drink som hette Sunshine och helt ärligt vet jag inte hur många av dessa drinkar de fick i sig.

Näst sista dagen hade vi planerat in en massa shopping på kvällen och började med ett stopp i Marinan för att titta på alla stora, fina båtar. Efter det börjar en minst sagt spännande promenad på 1,5 timme. Vi går helt enkelt vilse och hamnar på egypternas bakgator. Vi har cyklande barn efter oss och folk som tittar ut på oss genom sina fönster samtidigt som vi säger till tjejerna att passa sig för att kliva i det som är blött på backen då det allt som oftast luktar ofantligt illa. Måste berömma flickorna som bara går och går utan att klaga en enda gång! Då vi äntligen lyckas hitta till shoppinggatan är klockan jättemycket så det blev inte så mycket handlat som jag hade tänkt.
Har massor kvar att skriva men det får jag göra då jag lägger in bilderna och kan stolpa upp det lite bättre. Nu ska jag börja förbereda inför kvällen.

Tjingeling alla glada! =)

Dagarna bara rusar iväg!

Just nu känner jag att jag behöver fler timmar på dygnet för att hinna med mig.
Altanen blev inte klar till i helgen och nu kan de inte komma förens tidigast på onsdag. Tycker lite synd om lillebror som ska bo där medans vi är borta och måsta ha snickare där. Men det får gå ändå. Jag vill ju att altanen blir klar så snart som möjligt.
I helgen har vi kört bort skräp och städat upp på gården. Jag satte upp studsmattan igår men jag vet inte vart jag har lagt kantskyddet så det blir nog till att köpa ett nytt när vi kommer hem från Egypten tror jag.
I helgen blev det grillat för hela slanten och sen har vi kört ett dansspel på kinect så det känns att man lever.
Hur jäkla svårt ska det va att koordinera både fötter och armar samtidigt? Men hysteriskt kul var det måste jag säga.
Jag har även hunnit packa klart det mesta så nu är det bara lite omfördelning och att packa det allra sista kvar.
Tur jag har min lista att bocka av ifrån så att allt kommer med.

Idag fyller Hasseman år så först ska jag hinna köpa present, städa lite, laga mat och fixa med fika innan gästerna kommer.
Imorgon måste jag försöka fixa ett par tygskor till Mira och om Hasse inte hittar sina sandaler så måste vi lösa det med. Dessutom har han kontorstjänst imorgon kväll.
På onsdag hämtar vi ut pengarna på Forex under dagen och på em skjutsar svärmor ner oss till tågstationen.
Nä, jag är inte stressad alls ;-)

Sen blir jag än mer stressad över att stora prinsessan började bli snorig igår och när jag pratade med Hasse förut så är nu även han snorig. Det känns inte allt för bra må jag säga. Det blir till att ta till alla gamla husmorskurer som finns nu och hoppas på det bästa. Sen får man hålla tummarna att jag och Mira klarar oss ifrån att bli snoriga. Skulle va synd att förstöra hennes första flygning med världens värsta lock för öronen.

Tjingeling på er =)

Mammas pussgurka.

Det är väl dax att skriva lite igen.
I söndags kom Andreas hit och hjälpte Hasse att ta bort altangolvet på dagen. Det gick riktigt fort måste jag säga.
Mirapira hade såklart fortsatt ont men efter två doser med smärtstillande fick hon åka till en kompis några timmar.
Det är inte så lätt att vara liten och inte få göra något roligt alls.
Jag hade planerat att sätta upp studsmattan under helgen men nu fick det vara då hon ändå inte får hoppa.
Vi får se hur det ser ut till helgen istället.
När jag sedan hämtade henne så säger hon: "mamma, vet du att det gjorde jätteont varje gång alla ville titta på såret på sjukhuset men jag sa inget"
Oj vad man mår dåligt då. Vilken otroligt stark liten kämpe vi har. Mammas pussgurka.
På kvällen hade vi Lars och Olle på middag. Lite lustigt att äta grillat när det faller stora lappvantar med snö utanför fönstret.

På måndag for vi till tjejernas kusin Nathalie som fyllde 9 år och sen blev det middag hos mamma.
Mycket god mat och ett glas rött blev det. Vi var tjockmätta ända tills vi gick och lade oss.

Igår hade jag som man säkert förstår VAB med Mira så då passade jag på att röja lite här hemma. Nu mår hon riktigt bra och det svider bara lite. Det som svider mest är nog skavsåret hon har fått mellan skinkorna då hon har spänt sig för det andra onda när hon går.
Idag är vi också hemma men imorgon tänker jag jobba för nu behöver inte fröken smärtstillande längre.
Det känns så himla skönt!

Igår kom även snickarna och började med altanen så jag hoppas den blir klar innan helgen. Det som är jobbigast med att vara hemma när de är här är att man blir väckt så tidigt. Men bara det blir klart så får man väl stå ut med det. ;-)

Tjingeling så länge =)

Mardrömshelg

Det är några dagar sedan jag skrev nu men det har varit en tuff tid.
I torsdags så var jag ledig och gjorde inte allt för mycket medans tjejerna var i skolan. Jag hade sminkat Mira till påskkärring på morgonen eftersom de hade "påskvandring" på skolan. På em skjutsade jag Tove till stallet innan jag och Mira for till Birsta för en del matinhandling.
Vi tog då Coop som hade pyssel med en påsk-kärring och en påsk-kyckling så Mira kunde vara där medans jag handlade.
De målade Mira till en kanin och hon blev ju hur söt som helst!
När vi sedan ska påbörja middagen så är oxfilen som jag har köpt sur så det är bara att åka ner på lillica och handla annat kött som vi kan äta.



Mira blir målad.




En färdig kanin och en söt sådan =)














Fredagen börjar riktigt bra med att Mira ringer en klasskompis som hon ska måla påskkort med innan de ger sig iväg för att glädja alla våra grannar med sina fina alster.
Jag och Hasse skjutsar iväg Tove innan vi åker och lämnar igen köttet och köper nytt på en annan affär.
Vi tar vägen förbi en byggaffär och gör Hasse sådär manligt glad med att köpa hem en ny grill från Weber.
Det där är nog bara något som en karl förstår anntar jag men han blev glad som ett barn på julafton iaf ;-)
Väl hemma är det (observera!) jag som börjar bygga ihop grillen efter bara en sprängskiss då själva anvisningen saknas.
Då bygget precis är klart så kommer Mira hem gråtandes efter att ha trillat med sin cykel.
Hom hade fått skjuts hem av sin klasskompis pappa och det är Nu mardrömmen börjar.

Hon har såklart jätteont och jag tröstar så gott det går innan jag placerar henne i soffan för att sedan kunna påbörja middagen.( Nu tror jag bara att hon har trillat ner på ramen på cykeln)
Jag slår på ugnen, skär upp scharlottenlök och börjar smälta smör till en rödvinssås då Mira Skriker: Mamma jag Blöder!!!
Jag drar kastrullen åt sidan och rusar in till henne för att se efter.
När jag ser hennes trosor blir jag illamående då det är så mycket blod.
Jag ringer sjukvårdsrådgivningen men blir ställd i kö och efter 15 min säger jag till Hasse att vi måste åka upp till akuten.
Väl där så får vi komma in riktigt fort men efter en bedömmning där (när sköterskan säger att hon har slutat blöda) så blir vi sittande i 2 timmar innan jag ringer på klockan och säger att hon fortfarande blöder.
De vill då att hon ska kissa och efter det så rasslar det till med all möjlig personal.
Sköterskor, barn-, kirurg- och gynläkare kommer för att titta på henne.
När så den sistnämda läkaren har varit där så säger han något som gör mig som mamma skräckslagen!
Han frågar om historien verkligen är sann eller om något annat har hänt! Att sitta där som mamma då och inte veta om hon törs säga sanningen gör mig än mer illamående.
Han vill iaf att hon ska sövas så att han kan se Hur mycket som är skadat och sy ihop den skada han redan har sett.
Nu börjar alltså vårt lilla helvete! Jag frågar Mira ett par gånger om vad som har hänt och frågar dessutom om hon skulle berätta vad som helst för mig och efter många frågor så är jag Säker på att hon säger hela sanningen. Det är nu jag får reda på att hon har glidit av sadeln bakåt och slagit sig på pakethållaren.
Nu törs jag andas ut lite för jag är till 99% säker att ingen har rört henne på det sätt som gynläkaren la fram det. (Inget ont i vad han sa för det är hans jobb men förstå vår rädsla för just de orden)
Varför vill han då söva henne? Jo av den enkla anledningen att han Inte vill att det ska bli ett trauma för henne och att hon ska koppla sitt könsorgan till något dåligt. Ett fantastiskt sätt att tänka och jag är så glad att han förklarade allt för mig.
Vi är nu vid den punkt då vi får träffa narkosläkaren och gå igenom allt med honom innan vi skjutsas upp till avd. 44 för att invänta ingreppet.
Hasse åker hem för att hämta allt som kan behövas och kommer tillbaka vid 23:30.
Våra depåer börjar ta slut då vi inte har ätit något sen på morgonen men det är bara att köra på.
När klockan är 23:55 hämtar de oss till op och där nere är det stor skyltar om att man Inte får ha telefon på så vi slår av dem.
Sen följer jag med Mira in och då säger de att jag såklart måste knäppa kort och föreviga tillfället varvid vi blir stående ett bra tag innan min telefon har startat igen.
När vi kommer in på själva op-salen så vet jag inte hur mycket folk som kommer in. Jag fick ihop det till 6 st innan jag fokuserade allt på Mira.
Efter en del prat med henne och mig från deras sida och själva insövningen så säger en narkossköterska att: Nu tar jag med mamma ut för nu sover hon.
Då kommer också tårarna! Att lämna sitt barn sövt på ett litet bord med gynutrustning då hon bara är 8 år är en Fruktansvärd känsla!
Vi blir nu lotsade till IVA och ett väntrum där vi (äntligen och faktiskt klarar av att äta) blir sittande i väntan på svar.
Efter 30 min kommer läkaren och förklarar vad han har sett. Hon har alltså ett sår som går ända fram till mödomshinnan men den är intakt så det är inget sådant som har skett. (Det är nu jag blir 100% säker på att pussgurkan kan säga sanningen till mig)
Vi pratar om vad han har gjort och han berättar att det ser ut som när en kvinna spricker vid en förlossning.
Han har även kollat urinblåsa och ändtarmmen inget av det är skadat.
Sen säger han att han att Aldrig har sett något sådant på ett barn så jag förstår nu varför han funderade.
Jag själv är bara lättad att det Inte var det han trodde för då hade jag gått bärsärkagång i kvarteret kan jag lova.
Vi frågar även om vår förestående resa och han tror inte att det är några problem men han vill dubbelkolla med hon som kliver på morgonskiftet.
Nu börjar en 2 timmar lång väntan innan de Äntligen kommer och säger att Mira har vaknat och vi får träffa henne igen. Klockan är nu 02:40.
Vi blir upprullade till avd. 44 igen för att få sova en stund innan morgonen gryr på riktigt igen.
På morgonen kommer de in vid 8:15 för att kolla oss och då går vi snart till frukosten. När Mira sitter vid frukostbordet så kommer en sköterska med ett påskägg till henne.
Är inte det Helt Fantastiskt?!
Vid ronden kommer så både barn- och gynläkaren och förklarar hur vi ska göra och hon säger dessutom att det Inte är några problem att åka utomlands! Mira kommer inte att få några men av det som hänt och om det blir ett ärr kommer det inte att märkas sedan.
Nu får vi Äntligen åka hem!!!



På akuten innan vi går igenom Alla läkare som finns där.




På väg till op. Rädd som attans men ler  ändå mot kameran.




Nu har lillfröken vaknat.




Frukost. Då kommer personalen med ett påskägg. Såå fint gjort!



Försöker hålla modet uppe med att rita.

Vi for hem och vilade en stund innan vi for till svärföräldrarna på middag. Mira fick i sig en leverpastejskiva, en bit potatis och 2 smörgåsgurkor innan hon däckade på soffan.
Vi blev inte kvar så länge utan for hem istället och då kom bästis förbi med påskpåsar från henne och smurf.
Sen hade goa Mamma Mona (bästis mamma) skickat med en present till Mira.
Jag vet inte alls men hon prickade sååå himla rätt! Mira fick en snöglob "men med påsktema" och Mira blev så glad då hon så gärna ville ha en glob som snöade.

Har hela denna dag att gå igenom med men känner att det är så himla långt nu att det får vänta till morgondagen.

Tjingeling =)

Jävla skit.

Ja idag känns det inte så himla bra.
Basketsäsongen tog slut allt för fort och det känns som en evighet till vi kör igång nästa säsong. Att försöka tänka 6 månader framåt är inte det lättaste.
Men planeras för en massa saker ska det göras ändå.
Först på tur står en avtackningsfest för alla våra otroligt duktiga och glada funktionärer som alltid ställer upp. Vi får se vad det blir i år men jag brukar komma på saker de uppskattar så det blir nog bra.
Sen ska nya platslistor göras och jag har även en idé om att göra om alla kort inför nästa år så det finns nog att göra ändå.

Ibland får jag lätt panik över saker som sker och det kan vara så små saker som: ett ord, en fras eller bara tanken på en plats som får mig ur balans.
I söndags inträffade ett sånt tillfälle och fast jag vet att det inte ska störa mig så Gör det faktiskt det.
Jag måste hitta ett sätt att bli av med dessa panikattacker men det är inte lätt. Det ska bli skönt att komma iväg utomlands med familjen och inte behöva tänka på annat än vad vi ska göra just den dagen.
Appropå resan så var vi in till SJ igår och det var inte några problem att boka om tåget men då kan vi inte åka hem förens morgonen efter och det betyder alltså att vi måste ha ett boende när vi kommer hem med.
Men det löste sig så nu ska vi bara ha ett boende på nervägen så vi slipper sitta på Arlanda i 12 timmar.
Använder min standardfras: Allt löser sig sa han som sket i vasken!

Blev iaf glatt överaskad på fikat i morse då chifen säger att vi blir lediga på torsdag. Härligt med en extra dag ledigt så här till påsk.

Skickar med er ett ordspråk på vägen:
Kärleken är vårt livs största glädje och sorg. Den Är livet.

Tjingeling =)

Men Åhhh!

Börjar med gårdagen innan jag går in på varför jag just nu är en argbigga!

Igår tog vi och tvättade av skotrarna och ställde undan dem för sommarförvaring. Sen for vi och handlade det sista inför middagen och lämnade av grejer till Tove som skulle sova borta. (sällan btw)
Då vi kom hem började vi med maten som blev grillad fläskfile, majskolvar och grillad sparris. Till det blev det någon typ av strips och bbq-sås.
En flaska rött till det blev pricken över i:et :-)
Efter middagen så kom vi på att vi skulle ha varit på byafest ute i Klingstagården och efter mycket om, kanske, inte alls så for vi ut.
Lite tråkigt att det var så lite folk bara. Det brukar vara hur mycket folk som helst men igår verkar det som att hela byn dött och det ekade tomt i lokalen.
Vi som var där hade ändå jättetrevligt och Mira (som var med oss som vanligt) vann hur mycket som helst på lotteriet. Om man köper 12 lotter och har vinst på 7 av dem så måste man ha bra bra tur.
När vi sen åker hem så upptäcker jag något som aldrig har hänt tidigare. Jag har fan i mig glömt min väska därute med ungefär allt i. Plånbok, telefon, ja you name it.
Som tur är så åker vår skjuts tillbaka och hämtar hem den till sig så att vi kunde hämta den hos honom idag.
Det är då man är glad att man är på byafest, man kan lita på alla.

Idag tog vi en tripp till Ljungaverk för att Hasse skulle fixa med någon el som var felkopplad och som han inte hade tid att ta till veckan.
Då börjar Mirapira må dåligt, bli trött och kännas varm och nu har lillfröken jätteont i huvudet och mår inget vidare alls.

Nu kommer vi till varför jag är en riktigt sur jäkla argbigga då.
Först så är alltså Rest andFly på Arlanda fullt när vi behöver boende så vi vet inte hur vi ska lösa det hela och sen fick jag ett sms för bara en stund sen.
Jag får alltså ett sms av SJ som säger att tåget vi har bokat när vi kommer hem från Egypten är Inställt!!!
Fattar ni? Inställt.
Nu måste vi försöka lösa hemresan igen och jag hoppas verkligen inte att de ska ha mer betalt för då flyger jag i taket kan jag lova!

Nä nu måste jag försöka lugna mina nerver och gå ned i varv om jag ens ska kunna somna i morgon.

See ya.
Tjingeling! =)