Nä nu blir jag rätt mörkrädd.

Mira ställde precis en fråga som gör mig rätt fundersam över hur man tänker.

Mira: jag skulle vilja ha en sån där som bara går här över (visar en tränings-bh typ)
Jag: varför det?
Mira: jo alla har det. Varför har man det?
Både jag och Hasse säger att sådana kan man ha när det är varmt.

Hur tänker man när man klär 9:åringar i sådana kläder?
Själv blir jag mest bekymrad över att man inte låter barn vara barn utan i-klär dem rollen av att vara en mininatyr-vuxen.

Sen är det långfredagen imorgon och igår sa Mira att hon bara tänkte vara inne då då minnet av förra året fortfarande är så starkt. (Vill du läsa så finns det någon gång vid 9-10 april ifjol)
Det är ju inte ett år sedan men för henne är det just denna dag som är hemsk.
Som tur är tog Hasse med henne på en skotertur idag och frågade om vi skulle åka imorgon med och det ville hon.
Jag ser gärna att hon kopplar långfredag med något roligare så att det inte blir en traumatisk dag för henne.

Tjingeling =)

Mina barn räknas inte i pengar utan i kärlek.

Ibland känns det jobbigt när annat folk tycker och tänker en massa.

Vi har 2 barn som vi älskar lika mycket och som alltid blir behandlade med samma respekt och mängd kärlek.
Tove började som 5-åring att köra cross/enduro och fick därför hojar och utrustning för att kunna göra det.
Vid 7 år började hon även att rida så vi kombinerade detta tills att hon vid 11 år bestämde sig för att satsa helhjärtat på hästarna.
Från 8 års ålder har hon tjatat och tjatat om en egen ponny men vi har bestämt sagt nej då det inte handlar om att köpa en leksak.
Förra året fyllde hon 14 år och vi såg att det här verkligen är det hon vill hålla på med.
Så för att främja hennes intresse och utveckling inom sporten köpte vi Puzzel.
En ponny som inte bara är ett redskap utan även en familjemedlem.

Mira däremot har testat lite olika saker men har fastnat för scouterna och badminton.
Så vi köper allt hon behöver för att kunna hålla på med sina aktiviteter på bästa sätt.
Det går inte att jämföra pengar då sporterna kostar så olika mycket.
Skulle Mira vilja köra hoj så skulle vi främja det och vill hon börja rida så får hon göra det.
Om hennes intresse för hästar skulle bestå sedan så kommer självklart även hon att få en ponny när hon når åldern av 14, men inte före det.

Man kan mäta pengar i så mycket men då det handlar om barnens intresse så måste de få välja själva vad de vill göra.
Vi kan bara stötta dem och ge dem de bästa förutsättningarna till att lyckas.

Min kärlek till mina barn räknas inte i pengar utan hur mycket jag ställer upp för dem.
De har båda min gränslösa kärlek och kommer alltid att dela på en lika stor bit av mitt hjärta.

Tjingeling =)

Sol i sinnet.

Helgen började inte allt för bra då vi åkte på en förlust i basketen.
Då vi bara var 2 i insläppet hade vi det vi gjorde då det kom bra med folk i en strid ström hela tiden. Det är sådana här gånger man blir riktigt stolt över funktionärerna som jobbar på utan gnäll och när allt är över pustar ut och med ett leende säger: Då ses vi nästa match då.
Det är helt makalöst och en stor eloge ska de ha!

Efter matchen for jag och Mira hem där Hasse och Tove hade förberett med räkor, röror och annat gott för att göra smaskiga mackor av.

På lördagen for Mira iväg på scouthajk i Bergeforsen där de bl a skulle sy sina scouthalsdukar.
På kvällen hade de ätit tacos, suttit vid lägerelden och skickat upp kinesiska lyktor mot den mörka himlen.
Miras scoutledare blev förtjust i hennes lägerbålsfilt och det smått otroliga med den är att den kommer från Hasses moster.
Det betyder att den har ca 50 år på nacken men fortfarande är den lika fin.
Tänk vad många läger den har upplevt och kommer att få fortsätta uppleva men nu med Mira.

Till middag blev det grillat och sen for Tove iväg till en kompis.
Då jag och Hasse nu hade kvällen för oss själva passade vi på att åka ner på casinot och bara ha lite egentid tillsammans.
Tänk vad lite kan göra mycket =)
En härlig kväll som jag hoppas det kan bli fler av!

Igår for vi ut för att hämta Mira och Vilda på lägret. När vi kom dit så höll de på göra våfflor över öppen eld och vi blev bjudna på kaffe.
Hon visade stolt upp sin scarf och vilken duktig tjej vi har!
Sen fick vi skjutsa upp henne på Södra Berget där Smurf hade bowlingkalas så hon fick vara med på det.
Jag och Hasse styrde kosan ut mot stallet där vi hade städtjänst så det blev till att följa Dragons bortamatch via telefonen och det är rätt frustrerande då statistiken inte riktigt hänger med.
Hur som helst blev det en härlig seger så nu blickar vi fram mot första semifinalen 2:a april.

Idag fyller min gudson Charlie år så satt ska vi dit och äta våfflor och fira med paket.
Sen ska Tove hinna träna Puzzel en sväng så det blir en hektisk em/ kväll. (Som vanligt alltså)

Tjingeling så länge =)

Det ser ljust ut.

Vårdagjämning igår och nästa helg ställer vi fram klockan till sommartid så nu blir det bara ljusare och förhoppningsvis varmare ute.

Igår var jag och Tove till Birsta en sväng. Jag älskar de här små stunderna vi får tillsammans på tu man hand och som faktiskt inte handlar om hästar jämt.
Det händer inte så ofta så jag tar tillvara på varje sekund och bara njuter när vi får de här små stunderna.

Sen har det äntligen ljusnat med sadel också.
Vi har hittat en som ligger bra på Puzzel och som Tove sitter riktigt i.
Att sadeln är bra mycket dyrare än vad vi hade tänkt gör inte så mycket nu. Vi slipper allt sökande och provande så nu kan de fokusera på riktig träning igen.
Vi ser det som en bra investering när Puzzel mår bra och inte förstör ryggen och att Tove sitter där hon ska sitta.
Igår hade vi den bästa träningen sedan i somras. I somras tränade förra ägaren Tove och Puzzel och gårdagens träning gick i samma anda.
Jag hoppas de får fortsätta träna så.
Varken jag eller Hasse kan så mycket men t o m vi såg hur anorlunda det blev. Skrotponnyn började klippa med öronen på ett helt annat sätt och man såg att han trivdes med den nya sadeln med.
De sadlar vi har testat tidigare har resulterat i  en massa kickningar och man har sett hur mycket han har ogillat dem.
Tove tyckte efteråt att den här träningen var den bästa på länge och att det var länge sedan Puzzel gick så bra.
Det säger väl allt!

I kväll ska Mira på scouterna igen och vi får se om hon börjar med eldmärket idag. I helgen är det en hajk i Timrå som hon eventuellt ska vara med på.
Nu funderar hennes kompis på om hon ska sluta i scouterna tråkigt nog så vi får se hur Mira gör sedan.
Jag hoppas hon fortsätter då det är så lärorikt och hon har så skoj när hon är där.

Tjingeling för idag =)

 

Komprimerar de senaste veckorna lite.

Har ju massor att skriva om men det får bli lite av varje så jag inte skriver en hel roman om alla dessa veckor som gått.

För ca 6 veckor sedan hade vi en lite kul grej med jobbet.
Vi på kontoret stod nämligen ute på City Gross och delade ut fribiljetter till matchen veckan efter.
Det lustiga är att folk alltid tror att det finns en baktanke och ifrågasatte varför de fick biljetter.
Men när de insåg att de inte behövde göra mer än att gå på matchen så tog de gärna emot biljetten och tog för sig av chips och läsk.

Veckan efter gick Elektrolux i Birsta i konkurs så vi tog beslutet om att renovera köket.
Något vi aldrig hade gjort i nuläget annars då kök är svindyrt.
Efter att ha valt och köpt ett jättefint ek-kök med vitvaror så började vi riva ner det gamla.
Allt gick enligt planerna tills vi behövde beställa ett till överskåp och några täckskivor.
Då får vi reda på att leverans kommer att ske 8:e april!
Så nu står vi med ett halvfärdigt kök och bara väntar.

Men nu kan vi börja planera för renoveringen av källaren under tiden vi väntar då det var det projekt vi hade planerat in från början.
Där nere blir det ett badrum/ tvättstuga, ett mindre förråd, en klädkammare och så får Tove sitt rum där.
Sen ska Mira få flytta in i Toves gamla rum och Miras rum blir datarum.
Det kommer att bli riktigt bra när allt är klart.

För några veckor sedan tog jag beslutet att försöka sluta röka med hjälp av tabletter och det började riktigt bra.
Jag var nere på 4 cigg om dagen när i princip hela kroppen blev full i utslag och vissa ställen blev i det närmaste skinnflådda.
Då gav jag upp tabletterna och fick komma upp till hud där de gav mig en cortisonspruta och dundersalvor för att bli av med skiten.
Nu är jag inne på 3:e veckan med salvor och tyvärr sprack min slutaröka-kampanj.
Men jag är fortfarande inne på att sluta så bara allt det här är klart måste jag hitta ett annat sätt att lyckas på.

Ja så har vi det här med skrotponnyn då.
Vi letar fortfarande efter en sadel till honom och jag kan inte förstå hur svårt det ska vara!
Som Hasse säger, det hade varit lättare att köpa en sadel och sen försökt hitta en häst som passar i den ;-)

Förra helgen var vi iväg på skoterbustävling (alltså tävling fast ändå ingen tävling)
Det var hur kul som helst!
Första heatet snubblade jag på mina stora skoterkängor och la mig rak lång på backen bakom skotern innan jag kunde hoppa upp och köra iväg. Sen var det jakt utan dess like.
Så hysteriskt roligt är det och jäklar va hornen växer i pannan =D
Man ska absolut Inte tänka på hur ont man kommer att ha dagen efter för då skulle man Aldrig ställa upp.
Ser bara den fördelen att smärtan i alla muskler övertar mesta delen av smärtan i nacken.
På kvällen var det bankett i ett garage med supergod mat och prisutdelning.

Nu är äntligen slutspelet igång och i år vann vi grundserien. Det är skönt att veta om vi går hela vägen (som vi såklart ska göra) att vi har hemmaplansfördel hela tiden.
Ikväll har vi kvart nr 2 mot 08 Stockholm och med en vinst i bagaget så håller vi tummarna för ännu en vinst så att vi kan avgöra detta hemma på fredag.

Sen är jag så himla sugen att hitta på något skoj. Jag kan inte säga precis vad men någonting annat än att bara vara hemma.

Hade sett fram emot att i påsk få umgås och göra något skoj med familjen men då är det ponnytävlingar och istället för att vila och mysa får vi jobba hela påsken.
Jag vet inte riktigt hur jag kommer att klara det fysiskt eller psykiskt men det får väl gå som vanligt.
Det sämsta är väl ändå att det alltid blir Mira som blir mest lidande då hon inte har samma intresse för detta som resten av familjen.

Antar att jag har glömt mer än hälften men det får räcka för den här gången.

Tjingeling =)

Bara en kortis...

Igår fyllde Mira 9 år och vilken bra dag det blev.
Hon fick en ny mobil men det bästa var nog ändå när hon fick paketet med skalen till den.
En överlycklig tjej ropar: finns det skal till den!
Man behöver inte köpa en IPhone till en 9-åring för att det ska bli bra.

Rättelse! Inget barn behöver en så dyr mobil!!!
Jag förstår inte hur man tänker när man köper dessa telefoner med abonnemang till sina barn när man ser hur mycket det kommer att kosta. Skumt vill jag säga och inte hälsosamt ur ekonomisk synpunkt heller.

Sen har jag funderat på något som kan förgylla min värld.
Det är Alltid jag som hittar på något som ger förhållandet lite gnista.
Jag skulle uppskatta en aning kreativitet och överraskning så att även jag får känna hur det känns att bli pirrig i magen. Den som lever får se...