När enkelt blir svårt.

Nu har jag snart spenderat en hel vecka i smärta och liggande läge.
Jag missar den absolut roligaste tiden på jobbet och klarar knappt av att vara.
Tittade mig i spegeln och insåg att sjukhusvistelse Inte gör en direkt attraktiv heller.
Det må väl vara men att en så enkel sak som att hämta ett glas vatten ska kännas som att flytta på berg känns inte ok.
Ibland önskar man bara att man får ligga ner och bara vara men just nu vill jag bara kunna få sitta upp utan den här sjuka smärtan.
Jag som är så van smärta då jag har det dagligen men den smärtan tillhör ju liksom mitt liv. Den smärtan kan jag hantera på ett helt annat sätt.
Hasse och tjejerna är helt underbara och jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort utan dem.
Saknar att inte kunna åka till stallet, saknar arbetskamraterna, saknar att inte kunna stå länge i duschen ja jag saknar det mesta man är van att göra.

Fy sicket bläigt inlägg det här blev. Men en dag kan jag blicka tillbaka på det här och njuta av det lilla i livet istället.

Jag älskar dig Hasse för att du finns här, ställer upp på mig och älskar mig trots att jag just nu ser ut som 7 svåra år <3

Tjingeling =)

Vilken vecka

Hade egentligen tänkt att mitt nästa inlägg skulle handla om annat men nu måste jag skriva av mig om den här veckan.

I tisdags for jag från jobbet som vanligt för att hinna städa då det var Hasses födelsedag.
Började plocka undan innan jag tog fram Herr Morr för dammsugning.
När jag är i vardagsrummet så bara exploderar det i huvudet och börjar flimra för ögonen.
Fortsätter dammsuga innan jag hämtar tjejerna på skolan och skjutsar sen Tove till stallet.
Tar med mig Mira till Birsta för att köpa present men på vägen hem tar jag mindre vägar hem då jag känner att jag kanske måste stanna.
Gästerna kommer men jag känner att det inte är bra och till slut följer jag det Hasse ville redan vid 16:00-tiden och ringer 1177.
Vi får åka in direkt och efter koll där får jag med en remiss till akuten då de misstänker en hjärnblödning.
Väl där tas EKG och sen blir det skiktröntgen.
När de inte ser något tas ett ryggmärgsprov och då hittar de lite blod.
Nu tror de att ett blodkärl i hjärnan kan ha brustit så de lägger in mig för ny röntgen under onsdag.
På onsdag blir det samma typ av röntgen fast nu med kontrastvätska.
Dessa bilder skickas till Umeå och under tiden får jag morfin mot smärtan.

Svaret kommer på torsdag och ingen blödning har hittats.
På kvällen får jag åka hem och tror nu att allt är över.
Men på fredag morgon mår jag så dåligt av en fruktansvärd smärta igen att Hasse skjutsar in mig.
En lång väntan börjar innan de konstaterar att ryggmärgsvätska läcker ut så att hjärnan istället för att flyta nu hänger i sina trådar och därav smärtan jag nu har.
Då det finns en risk för infektion om de ska gå in och täta hålet så får jag än en gång åka hem för att förhoppningsvis självläka.
Så nu är jag hemma och ligger ner mest hela tiden och bara håller tummarna. Har riktigt ont i huvudet men inga blixtar ännu så kanske jag slipper åka tillbaka.
Men det är skönt att veta att jag kan åka direkt till avdelningen om det blir något så de kan ringa IVA om tätning.

Vet inte om jag kommer att skämta om "jag tror jag får en hjärnblödning" igen iaf.

Hoppas hellweek lider mot sitt slut nu.

Tjingeling =)

Men vilka veckor...

För 2 helger sen hade klubben de första stora hopptävlingarna för ponny och vi hade jobb hela familjen..
Jag börjar verkligen trivas i domartornet och vill nu lära mig den digitala tiden. Vem vet, kanske man ska ta kurser för att bli domare med...
Hasse stod på parkeringen med 2 andra och hade det inte lätt med att få in sjukt många finkor på en galet liten plats men de fixade det.
De gjorde det så bra att de blev erbjudna att stå i Piteå på parkeringen denna helg.
Jo, de tackade nej ;-)

Förra helgen hade Tove och Puzzel sin första tävling för säsongen och det gick så jävla bra!
I en perfekt runda med bra flyt och lugnt tempo blev de felfria och fick med sig en rosett hem.
Allt vi har sökt fanns där.
Vi tackar den senaste tidens träning för det och nu ser man vad rätt tränare gör för ett ekipage.

Den här veckan då?
Jo efter en vinst hemma i sporthallen i måndags var det en ny match i Norrköping igår.
Vi visste att vi kunde vinna men vi hade planerat för en sista avgörande hemma på lördag ändå.
Man vet ju aldrig...
Nu blev det en vinst med, (sjukt galet) 30 poäng och vi är i final igen.
Förstår ni hur det känns att gå till jobbet efter något sådant?
Det är sällan man en fredag redan önskar att det är måndag men sådana här gånger är det så.
Tänk er själv känslan att gå till jobbet och få planera för ett finalspel!
Det är få förunnat men lilla jag tillhör en sån skara.
Att känna en sån delaktighet är galet kul och ändå är det inte min första gång. Jag är nu inne på att vara med och planera en fjärde finalserie varav 2 av de tidigare har resulterat i vinst och med förhoppning om en tredje.
Så nog jäklar längtar jag till måndag och sen framförallt, torsdag.

Då vill jag se hela Västernorrland och allt närliggande gå man ur huse för att heja fram Dragons till den första segern i en serie jag tror kommer att gå till minst 6 av 7.
Men en sjunde avgörande hemma i vår anrika sporthall skulle var riktigt spännande.
Så som vi är kända för...

Trevlig helg!

Tjingeling =)