söndag 28 december 2014

Familjen!

Nu blir det inlägg på inlägg men är man i skrivartagen så är man. 

Vi firade ju mormor som fyllde 80 år igår. 
Jag måste bara säga att jag saknar släkten många gånger. 
Det finns inga som förstår skämt bättre än dem och som kan spinna vidare på samma sätt som dem. 
Ändå glider vi längre och längre ifrån varandra hela tiden. 
Jag har själv måsta tackat nej till 2 dop och ett bröllop då annat var ivägen tråkigt nog. 
Det sista dopet fixade jag inte ens med det bagage jag bar på då. 

Men jag skulle ändå önska att det blev fler träffar då vi en gång var så nära och kan ha så fruktansvärt kul ihop. 

Att vi kan va oense i en del frågor spelar väl inte så stor roll då alla är oense om olika saker. 

Vad säger man: släkten är värst eller släkten är bäst?!

Tjingeling :)

Att ge sitt barn deras dröm men det bara blir skit...

Tänk dig att du som förälder får den möjligheten att ge ditt barn deras dröm!
Kanske inte topoftheline men ändå med möjligheten att bli något stort. 

Vi gjorde det för 2,5 år sedan och lyckligare dotter får man leta efter!

Men sen kom problemen. Han blev sparkad av hagkompisen lagom till första tävlingen skulle gå av stapeln. 
En sjukperiod innan de kunde börja om. 
Sen var det sadel. Inget passade och vi la ut en massa pengar innan vi hittade en sadel som passade, för även det mer än vi hade råd med. 
Men problemen fortsatte utan att någon hittade något fel. 

För 1,5 år sedan hittade vi en tränare som är guld värd!
Vi började om från skritt och körde stenhårt efter hennes koncept och började äntligen komma någon vart. 
De kom iväg på några tävlingar innan det brakade loss igen. 
Ponnyn går inte att galoppera på!

Veterinären Hittar inget fel på honom men pratar om ischias och svårt att hantera mjölksyra. 
Vi behandlar och behandlar men inget händer. 
Vi böjer, bänder och masserar enligt konstens alla regler och scheman men inget hjälper.  

När man ser hur den där sjukt glada lyckan i ens barns ögon börjar ändras till en galen trötthet och nästan uppgivenhet så snörs hjärtat ihop och man känner sig totalt misslyckad som förälder. 

En så himla vacker och snäll ponny vi har och en ryttare som gör allt rätt men får noll tillbaka. 
En ponny som har kapacitet att hoppa hur högt som helst men som har svårt för markarbetet. 
Nu kommer vi måsta sälja honom till någon som kan ta över arbetet och kan ge honom det han behöver. 

Tänk om man hade varit gjord av pengar ändå. 
Då kanske drömmen fortfarande hade varit den bästa hon levde i. 

Tjingeling från mig :)

söndag 21 december 2014

Vit jul eller vad händer egentligen...

Jag ser många som skriver under på "en vit jul" just nu. 
Men är det någon som ens tror att de berörda skriver på?
Det är väl bra tänkt men låt mig förklara hur en alkolists familj fungerar. 
Jag har sen ca 6 års ålder medlat med min far i fyllan. 
Jag har trugat, flirtat och plirat med ögonen för att få honom på bra humör. 
Jag har firat nyår utomlands där han däckade vid 19-tiden av fylla och han kom ner till restaurangen (där jag hade hittat vänner) och helt enkelt sparkade mig upp för trappen till hotellrummet. 
Jo ni läste rätt, han sparkade hem mig i ilska. 
Jag skrek av smärta, ilska och förnedring medan resten av sällskapet låtsades som att inget hade hänt. 
Ändå fortsatte jag älska mannen som är min far. 
Han har hotat min make, han har knuffat omkull min dotter som nyss hade lärt sig att stå upp. 
Han har druckit när han har varit barnvakt så vi fick hämta hem den yngsta. 
Vem tror ens att "en vit jul" når fram till dem som behöver det?
Jag är idag 40 år och darrar fortfarande av rädsla när jag ser pappas nr på telefonen. 
Vad säger han idag? Vad ska jag säga? Ska det bli bråk eller lyckas jag styra undan allt?
Jag har upplevt mer än man kan föreställa sig och ser många som skriver under listan men ser faktiskt inte någon av dem som behöver skriva under som gör det. 
En elefant är alltid en elefant. 

(Jo min pappa kan och kommer säkert att läsa det här så inget är hemligt)

Tjingeling vänner :)