Inte ponnymamma längre

Nu har vi haft Dolly i 3 veckor men det var först igår det slog mig att jag inte är ponnymamma längre!
Nu är jag något som sällan nämns, en hästmamma.
Jag vet inte vad som är skillnaden men något måste det vara iallafall.
Jag har väl inte varit ponnymamman personifierad då jag aldrig har skrikit, gormat eller skällt på andra ponnyungar eller min egen för den delen. Jag har knappt varit med på framhoppningar utan det har varit Hasses jobb då jag är för nervös.
Hur ser en hästtävling ut? Är alla lika trevliga/ skenheliga/ otrevliga/ pratglada som på en ponnytävling?
Är man anorlunda på en hästtävling?
Jag har jobbat på några men då ser du inte det runt omkring, det som jag nu ser som viktigt.
Gemenskapen, hjälpsamheten och hejaropen som man delar med andra ponnyföräldrar.
Kommer den att finnas där? Ett meeting utan "mina" ponnyföräldrar, vad blir det?
Om man hyr en stor stuga på ett meeeting, får man inneboende då?
Det är galet många frågor men inga svar då vi nyss har påbörjat den här resan.
Jag hoppas att vi inte tappar så mycket på att vara hästföräldrar utan får nya goa vänner samtidigt som jag hoppas att vi får behålla alla ponnyföräldrar vi har mött, känt gemenskap med och älskar att umgås med.
Må vi träffa fler underbara människor som vi får knyta kontakt med och hitta nya framtida vänner i.
För visst är det så, en gång ponnymamma, alltid ponnymamma?!
En ny era är på intågande och vi välkomnar den med både öppna och lite skakiga armar.

Tjingeling 

Garagestart och lite panik

Idag har vi påbörjat garagebygget hemma och shit vilken grop vi har här nu.

De ska vara klar med grävning, fyllning och platta på 1,5 v och med den här takten tror jag det. Det har gått iväg 6-7 lass med massor idag och fyllnad ligger redan utanför och väntar.

Mira hade skol-DM i fotboll idag så jag skjutsade henne till Kuben i morse men då började bilen krångla. Alla lampor lyste innan allt dog och så höll det på till vi kom fram.

Jag parkerade och pratatade lite med läraren innan jag tänkte åka vidare. Då sa det bara klick när jag vred på nyckeln. Vred igen då man inte tror det är sant men samma sak händer, klick.

Ringer Hasse och ber om skjuts men måste vänta lite så jag börjar gå för att möta upp honom.

Jaja, de säger ju att morgonpromenader är det bästa så jag får se det som något bra istället.

Vid 12:40 har de sin sista match och då Hasse är hemma kan jag ta hans bil och åka för att se den innan jag skjutsar hem Mira och några klasskompisar.

Då åker vi hem och bakar!

Ja jag skrev bakar med ett utropstecken då jag verkligen hatar bakning! Lagar du mat så kan du oftast rätta till smaker och annat men med bakning har du bara en chans. Jag som inte ens kan göra en köttfärssås som smakar lika 2 gånger på rad ska inte baka. Men idag blev det så och det blev lyckat också.

Funderar faktiskt på att baka något imorgon med.

Dessutom har jag fått en liten rutin på att dammsuga. Nu tänker du säkert, vad då? det har väl alla!?

Nja, inte om du har ont jämt och ständigt för då gör du det du orkar. När du orkar.

När så panikångesten har blivit värre blir det inte lättare.

Tänk dig att du får ett galet hårt slag mitt i bröstet som smärtar enormt och att du inte får luft samtidigt, huvudet brusar och kroppsdelar blir som förlamade, ta det ggr 3 så har du känslan. Lägg sen på stressen över om det är panik eller hjärtat så kan du öka på summan lite.

Att man på det ska försöka hitta andningen och lugnet är inte lätt men man måste hantera det på något vis, annars blir man galen.

Ikväll hade Mira scoutmöte så efter att vi lämnat henne for vi och försökte få igång min Ådi igen.

Något är galet fel med den då vi fick igång motorn men rätt vad det var så hände ingenting när jag tröck på gasen.

Vi fick helt enkelt lämna den där. Tur att Hasse är hemma imorgon.

Känns som att jag har glömt massor men då får vi ta det imorgon istället.

Tjingeling från mig

Stubbrace och hopp

Vilken helg det har varit!

I lördags kördes det årliga stubbracet och vi hade såå många deltagare.
Det roliga är att barn- och damklassen ökar i antal hela tiden vilket är ett av våra mål. Totalt så brände
vi av 36 heat under dagen med hojar, mopeder, gräsklippare och skotrar.
Att det sen kommer så mycket publik bara för att titta på hela leken är extra roligt.
Tove har kört 3 gånger i år innan tävlingen och ändå knep hon 1:a platsen i alla sina heat och blev rätt överlägsen vinnare med sina 3 poäng då 2:orna låg på 12 poäng vardera.

På kvällen blev det i vanlig ordning bankett med prisutdelning men i år fick vi hålla till på Nöjeshallen då vi inte hittade en lokal som var stor nog för oss alla.
Lite av charmen försvinner men det var riktigt bra ändå.
God mat och alla såg nöjda ut.
Prisutdelningen är en höjdpunkt då vi förutom de viktiga 1-3:e plats även delar ut priser till olika personer beroende på vad vi har sett hända under dagen.
I år fick Hasse pris för "Tjejernas räddare i nöden" vilket var lite roligt. (Det priset var dock inte jag inblandad i)

På söndag var vi och tittade på när Miras kompis tävlade i monté-SM där hon placerade sig som 3:a vilket var jätteskoj då det har gått lite knackligt ett tag nu.

På em var det dax för Tove och Dolly att träna för Johanna igen och då lurade vi med en kompis till henne med ponny så hon också kunde träna.
Hon tyckte det blev lyckat.
Vi hade räknat med markarbete igen men nu blev det rätt mycket hoppning vilket var skoj att se. De har ju inte hoppat sedan provridningen så det var spännande.
När man tänker på att hon blev uppsutten på första gången i mars, sedan inriden för att bli inhoppad i slutet på juni så blir man riktigt imponerad. Visst, hon är ingen stjärna än men hon vet vad hon ska göra och verkar tycka om det så med mer träning och mer utveckling så kommer det här att bli bra.
Jag tror Tove gjorde ett bra val av häst trots att hon bara är 5 år. Hon får nu chansen att forma henne precis som hon vill och det är ju som sagt en lärdom bara det.

Hästpass och en del obehagligheter

Det har hänt en hel del sedan sist. 

Förra tisdagen skickade vi in om svenskregistrering på Dolly och det kom den här veckan. 

Vi har hört historier om 3 månaders väntan och när jag frågade så sa hon på avelsförbundet att det skulle ta ca 3 v då köerna var avklarade nu. 

Så gissa om min förvåning när det dök upp efter en vecka. 

Nu har hon ett namn, passnr och (det märkliga) vi står som första ägare efter uppfödaren. 

Vi har hunnit med en till träning med Johanna där hon la lite mer fokus på rätt och fel. 

Det är så skönt hur hon väver in tidigare träning med nya övningar så att allt blir till en harmoni i utvecklingen. 

Det märks verkligen att hon utbildar unghästar och får Tove att göra rätt med Dolly. 

Det jag nu kommer att skriva om kommer nog att tas på 2 sätt, några tycker att jag gjorde rätt medan några ifrågasätter min inblandning.

För ett drygt år sedan byggde man in en "bodega" mitt i stallbyggnaden där vi står. 

Jag kände direkt att det kändes fel men tyckte inte att jag kunde säga något då jag inte visste hur lokalen skull nyttjas. 

Under året som har gått har jag fått höra om fester i lokalen men har ändå inte sagt något då jag inte sett det med egna ögon.

Innan vi nu går vidare måste jag berätta att jag skickade ett elakt meddelande till en person för ca 3 mån sen som har vart riktigt elak i tungan mot oss.

Då blev vi kallad till möte om att hade man något att säga så gjorde man det ansikte mot ansikte, för det var så de ville ha det och det var så de själva gjorde.

I lördags fick jag så av en slump reda på att det var fest i lokalen (ni vet sociala medier och dess delningar) så jag bestämde mig för att åka ut.

Talade om att jag inte tyckte det var ok med en fest i ett stall och ifrågasatte det här med "säkert stall"

Det skulle jag nog inte ha gjort då jag blev överflugen med svordomar och spott som sprutade i ansiktet under tiden jag blev utkörd.

Så var det med att prata med källan direkt. Men det kanske inte var menat åt alla håll...

Hur som helst så trodde jag någonstans att jag skulle få en ursäkt då jag faktiskt bara har poängterat sanningen men inte då.

Istället går de på Tove och Dolly med att tvinga henne att sätta upp ballonger i boxen på väggen mot ponnyn som retar henne trots att vi sa att vi kunde skruva upp gummimatta.

Summa sumarum: Var Aldrig ärlig, säg Aldrig vad du tycker och räkna Alltid med skit om du gör något av föregående!

Bitterfittan säger Tjingeling 😉😂

Rutinerad vs orutinerad

Att byta från en ponny som kan det mesta till en häst som är inriden för 5 månader sen är stor skillnad. 

Med Puzzel som kunde det mesta hade Tove möjligheten att trycka på lite till så han lärde sig mer för varje gång. 

Nu får hon balansera träningen mer utifrån Dollys förmåga och hur de ska hitta ett samspel. 

Hon gjorde nästan samma med Puzzel då vi köpte honom men nu blir det lite mer finlir. 

Att hitta tempo, takt och samspel kommer att kräva en hel del men hon tar det väldigt lugnt så jag tror det sitter bra om ca 1 månad. 

Nu startar vi resan mot ett mål vi har pratat om, och som vanligt inom hästvärlden är målet hemligt 😉

Tjingeling 😍

Hoppa över häst...

Nu har vi varit hästägare i 4:a dagar och det är nog mycket som snurrar i Dollys huvud. 

Men hon är en klok och vänlig häst som är nyfiken på allt man gör med och runt henne. 

Äntligen ser vi glädje i Toves ögon igen och äntligen har hon något att jobba med. 

Det känns helt underbart!

I söndags tog vi hjälp av Toves tränare för lite tips och trix då det även bestämdes att Dolly ska ridas varannan dag nu i början så hon inte blir för trött. 

Hur som helst så var hon jätteduktig under passet och Tove fick en del att tänka på. 

Igår tog vi en promenad runt i området och det märks att hon inte känner till omgivningen då det luktas och frustas hela tiden. 

Sen går hon i samma takt hela tiden då hon inte kan vägarna hemåt än. 

Idag var det då dax för ridpass nr 2 och det gick finfint i början. 

Hon har fortfarande dålig koll på sina ben då hon bara är 5 år och inriden sedan i mars så det snubblas lite ibland. 

Tänk er en hundvalp så förstår ni säkert. 

De galopperade fint på spåret då de plötsligt bara försvann. 

Dolly snubblade till och gick ner på knä medan Tove flög rakt över henne och landade på backen framför. 

Jag vet inte vem av dem som blev mest förvånad, Tove eller Dolly. 

Men Dolly stod snällt kvar och väntade på att Tove klev upp och kunde kolla att hon var ok. 

Nu väntar en vilodag imorgon igen med en promenad så hon får mjuka upp musklerna lite. 

Tjingeling 😃

Hästköp

Idag har det varit vår tuffaste dag samtidigt som det har varit en av de bästa. 

Vi sålde vår första ponny till nya ägare samtidigt som vi var och köpte vår första häst. 

Att skiljas från någon du älskar så otroligt mycket är sjukt tungt och jag fixade inte att säga hej då vid transporten utan stod 15 m därifrån. 

Vi har haft honom till försäljning bra länge och fick förmånen att ha honom på lösdrift hos min kusin en månad så jag trodde man var förberedd, men icke!

Tårarna sprutade (och faller än) då han blev såld. 

Vår älskade skrotponny är nu någon annans och trots den otroligt bra känslan vi har över nya ägarna är det tufft. 

Nu fick vi möjligheten att hämta hem en häst som Tove fastnade för direkt och det  var inget vi hade räknat med. 

Vi såg framför oss en försäljningsperiod och sen resor till olika destinationer för provridningar. 

Att det bara ska "klicka" så fort är otroligt och vi gav Tove hela beslutet utan att vi la oss i den här gången. 

Nu dumpade vi priset på Puzzel istället och köpte oss en ung pärla med ett lugn du sällan ser. 

För oss är inte priset på hästen den stora kostnaden i sig utan priset/mån är det dyra. 

Det gör att den här dagen underlättade enormt för oss

Vi har köpt oss jobb och svett men massor av talang så det är värt det 

I hästvärlden pratar man inte priser vilket är lite konstigt då man kan skryta om dyra priser (vilken summa man inte nämner) eller om man gjort ett kap. (Vilka priser man inte heller nämner)

Men all idrott är väl så, det är bara de mest berömda som omnämns i pengar. 

Huruvida vår häst kostade 1000:- eller

1000000:- är oväsentligt då vi nu efter några timmar är kär i henne. 

Så hästvärlden förblir lika hemlig som den alltid har varit...