Inte ponnymamma längre

Nu har vi haft Dolly i 3 veckor men det var först igår det slog mig att jag inte är ponnymamma längre!
Nu är jag något som sällan nämns, en hästmamma.
Jag vet inte vad som är skillnaden men något måste det vara iallafall.
Jag har väl inte varit ponnymamman personifierad då jag aldrig har skrikit, gormat eller skällt på andra ponnyungar eller min egen för den delen. Jag har knappt varit med på framhoppningar utan det har varit Hasses jobb då jag är för nervös.
Hur ser en hästtävling ut? Är alla lika trevliga/ skenheliga/ otrevliga/ pratglada som på en ponnytävling?
Är man anorlunda på en hästtävling?
Jag har jobbat på några men då ser du inte det runt omkring, det som jag nu ser som viktigt.
Gemenskapen, hjälpsamheten och hejaropen som man delar med andra ponnyföräldrar.
Kommer den att finnas där? Ett meeting utan "mina" ponnyföräldrar, vad blir det?
Om man hyr en stor stuga på ett meeeting, får man inneboende då?
Det är galet många frågor men inga svar då vi nyss har påbörjat den här resan.
Jag hoppas att vi inte tappar så mycket på att vara hästföräldrar utan får nya goa vänner samtidigt som jag hoppas att vi får behålla alla ponnyföräldrar vi har mött, känt gemenskap med och älskar att umgås med.
Må vi träffa fler underbara människor som vi får knyta kontakt med och hitta nya framtida vänner i.
För visst är det så, en gång ponnymamma, alltid ponnymamma?!
En ny era är på intågande och vi välkomnar den med både öppna och lite skakiga armar.

Tjingeling