11 år och 44 dagar senare...

Så har det gått ett tag igen då. 

Börjar med tjejernas utvecklingssamtal. 

För Mira flyter allt på som det ska men vi pratade lite om att hon blir retad för att inte kunna säga R riktigt bra än. 

Nu ska de dock träna mer med henne så det löser sig nog. 

Sen var det Toves tur. 

Lite nervös var jag då det inte har gått så bra i skolan under 8:an. 

Men nu har hon jobbat ikapp och är godkänd i alla ämnen + att hon har bra chans till ännu bättre i några ämnen. 

Såå himla skönt att höra!

Sen kommer vi till det sociala samspelet som man idag inte har med utan får fråga om. 

Vi måste ha gett våra barn riktigt bra värderingar att leva efter för båda får högsta betyg i att vara trevliga mot Alla och är Aldrig dum mot någon annan. 

Då blir man stolt!!!

Sen har jag hunnit fylla år och jag fick massor av fina presenter. 

Nu är det bara ett år kvar...

Innan man utan att någon ifrågasätter, får ha en jättestor fest igen ;)

Så till idag. 

Min advokat ringde och meddelade det slutgiltiga svaret efter min olycka. 

Jag är både besviken och lättad. 

Besviken över hur olyckan har satt mig i en ofrånkomlig framtid i smärta som bara bedöms till 7% och inte till de 13% som jag ville. 

Besviken över hur lite Mitt liv värderas av ett försäkringsbolag som bara håvar in pengar för allt man betalar till dem. 

Men samtidigt är jag lättad!

En lång, lång kamp är äntligen över. 

Jag har så mycket dokumentation att jag kan göra brasor flera år framåt med alla papper. 

Jag kan äntligen andas ut och släppa det här. 

Jag kan ta det här vidare men advokaten avrådde då det kommer ta minst 4 år till och om jag inte skulle vinna så står jag där med alla rättegångskostnader. 

Nej jag ger mig nu. 

Besviken? Ja. Lättad? Ja. 

Nu går livet vidare med vad det nu har att erbjuda :)

Tjingeling så länge =)

Hjälp mig!

Det är så här:

Jag har fått en möjlighet att åka till NY och jag tvekar lite. 

Varför säger ni?

Jag är ju så hushållsnära en människa kan bli!

Tänker på ekonomi, konsekvenser och familj före allt annat!

Maken säger: Åk! 

Men jag blir lätt nervig när dottern fyller 15 och julen trots allt närmar sig. 

Behöver alltså hjälp. 

Om jag ska åka: tryck "like a lot" eller va det står. 

Om jag Inte ska åka: tryck "do not like" eller vad det sista nu står för. 

Hjälp mig nu :)

Stressa ner, vad betyder det?

Läste en artikel om jobbet på semestern men la inte så stor vikt vid det. 

Kommer tillbaka på måndag och får klart för mig att det mesta är sant men jobbas på. 

Tisdag går och även halva onsdag innan vi får svar. 

Med min problematik skapar det en ond cirkel och i slutändan blir det till smärta. Vet inte varför jag plockar timmar när jag behöver sjukskrivning men jag är väl bara sådan. 

Efter onsdagens möte som gav ett otroligt lugn kollapsa min kropp och sa helt enkelt upp. 

Jag fixar inte att va i ovisshet. 

Men efter 2 dagars vila känner jag att jag kan njuta av helgen. 

Trots det så gnager oron lite då vi förlorade mot Jämtland ikväll. 

Kan jag be hela Sundsvall att gå man ur huse på tisdag och ge Dragons det stöd de behöver?

Till er som "tappat sugen pga negativ publicitet" är ni supporter är ni det i vått och torrt och stöttar laget hela vägen. 

Något annat är bara barnsligt. 

Jag Älskar laget! Annars skulle jag aldrig blivit kvar i Så många år!

Vilket lag ligger dig varmast om hjärtat???

Tjingeling =)

Sol och värme

I fredags kom vi hem från en vecka i Side, Turkiet och gud så skönt vi har haft det.
Det blev väl en rätt jobbig start då vi hade en hel jobb-/ skoldag i kroppen innan planet lyfte lite försenat vid 23:20 och vi till slut var framme på hotellet vid 6:00 på morgonen.

Vi sov till 10:00 innan vi klev upp och åt frukost. Sen höll jag igång familjen hela dagen så vi inte skulle vända på dygnet och vid 22:00 kunde vi somna.

Det är en helt fantastisk årstid att åka till Turkiet nu då det finns mogna frukter på varenda träd.
Bananer, apelsiner, clementiner, lime, granatäpplen och oliver såg vi nästan överallt och folk skördade i trädgårdar samt på stora odlingar.

Vädret var helt perfekt förutom lite kyliga kvällar.
Vi gick till frukosten vid 9:30 och då var det 20 grader. 30 min senare hade det stigit till 25-28 för att på dagarna landa mellan 34-43 grader.

Vår familj är ju inte sådan att vi ligger och pressar på stranden hela dagarna utan vi har ränt omkring lite överallt under vår vecka.
Många turer med dolmus-bussar och rätt mycket promenerande har det blivit.
Jo då, vi låg och lapade lite sol emellanåt också men det blev bara 1 av våra dagar som vi tillbringade helt nere vid stranden.
Fördelen med detta är väl att ingen brände sönder sig men vi ser heller inte ut som pepparkakor som man normalt brukar kunna göra.
Antar att färgen är helt borta om en vecka men vad gör väl det? Minnena finns kvar resten av livet :)

Mirapira åker vattenrutschkana :)

Min stora prinsessa :)

Olivträd

Cirkus Westerberg

 

 

 

Vilket apotek ;)

Granatäpple

 

 

 

 

En rätt fräck flytbrygga som vi hittade. 

Vi träffade även en jättetrevlig familj från Borlänge som vi umgicks med en hel del. 

Otroligt vad en resa kan bära med sig. 

Måste tacka lillebror med tjej som hjälper oss med katterna samt Evelina med familj som hjälper oss med Puzzel. 

Utan er hade vi inte fått uppleva denna resa!

Tjingeling på er =)

Förnedrad!

Idag fick jag uppleva något jag aldrig har upplevt sen jag började jobba.
Jag trivs ju otroligt bra med mitt jobb och ger gärna allt och lite till när jag måste. Jag går dit när jag mår riktigt dåligt eftersom jag trivs.

Nu har jag suttit utan material så jäkla länge och först i måndags fick jag kuvert för utskick.
Då vi måste ha alla brev hos mottagarna senast måndag så är det en hel del att göra.
Jag måste skriva allt för hand och har sen i måndags skrivit runt 400 kuvert på min 50%-iga tjänst.
Lägg då till att alla kuvert ska ha ex antal kort och ett brev jag ska vika på det.
Igår insåg jag att jag aldrig skulle hinna klart om breven skulle kunna postas idag så jag tog hem mina utskrivna listor (som måste passas ihop) och kuvert och satt mig ner och jobbade.
Jag började 17:15 och gav upp vid 22:00 med några pauser.
Idag säger jag till att allt blir klart idag eftersom jag jobbade hemma igår.
Då säger en av mina chefer: så mycket jobbat kan det ju inte ha blivit eftersom du facebookade hela tiden.
Snacka om att få en käftsmäll som heter duga!
Vem fan har rätt att säga så?
Speciellt när jag inte ska jobba mer än 4 h/dag.
Jag blev helt mållös och sen bara så sjukt förbannad!
Har fått tillsägelser tidigare om att inte skriva på fb om jag är trött när det är mycket på jobbet. 

Det är min blogg och jag skriver om mitt liv precis hur mycket jag vill.

Jag kan ju inte behöva skriva fler kuvert då andra helt tydligt kan göra det snabbare och samtidigt ha koll på vad andra gör på fb ;-)
Förnedrad och med en känsla av att nästa ha blivit mobbad  fick jag verkligen andas ett tag innan jag hittade balansen igen.

Nu mina vänner så ska jag njuta av helgen och spilla upp ett glas vin.

Tjingeling :-)

Är vi i himlen? Jaa!

Idag har Tove och Puzzel tränat för ännu en ny tränare. 

Jag vet inte hur det gick till men vi har gått från hell till heaven på 1,5 månader!

Att först få en bra tränare som då han har lite för lite tid rekommenderar en annan sjukt bra tränare till att få förmånen att träna en hel dag för en som är galet bra är för bra för att va sant!

Om man sen tycker om personerna i fråga utöver tränar-rollen gör ju inte saken sämre!

Sen förstår jag Toves besvikelse över att inte få tävla på den enda tävlingen hon ville få va med på i år. 

Men varför skynda på något och förstöra det när vi kan bygga upp dem till något oslagbart?

Stort tack till de människor som tror på våra stjärnor. 

I övrigt hann vi åka en sväng på crosstävlingar idag och efter det se när Mira tränade badminton. 

Va duktig hon har blivit vår lilla tjej!

Min rökning då?

Jo tack, den är kvar men det tar sig lite. 

Avslutar här för ikväll. 

Tjingeling alla glada =)

När enkelt blir svårt.

Nu har jag snart spenderat en hel vecka i smärta och liggande läge.
Jag missar den absolut roligaste tiden på jobbet och klarar knappt av att vara.
Tittade mig i spegeln och insåg att sjukhusvistelse Inte gör en direkt attraktiv heller.
Det må väl vara men att en så enkel sak som att hämta ett glas vatten ska kännas som att flytta på berg känns inte ok.
Ibland önskar man bara att man får ligga ner och bara vara men just nu vill jag bara kunna få sitta upp utan den här sjuka smärtan.
Jag som är så van smärta då jag har det dagligen men den smärtan tillhör ju liksom mitt liv. Den smärtan kan jag hantera på ett helt annat sätt.
Hasse och tjejerna är helt underbara och jag vet faktiskt inte vad jag skulle ha gjort utan dem.
Saknar att inte kunna åka till stallet, saknar arbetskamraterna, saknar att inte kunna stå länge i duschen ja jag saknar det mesta man är van att göra.

Fy sicket bläigt inlägg det här blev. Men en dag kan jag blicka tillbaka på det här och njuta av det lilla i livet istället.

Jag älskar dig Hasse för att du finns här, ställer upp på mig och älskar mig trots att jag just nu ser ut som 7 svåra år <3

Tjingeling =)

Vilken vecka

Hade egentligen tänkt att mitt nästa inlägg skulle handla om annat men nu måste jag skriva av mig om den här veckan.

I tisdags for jag från jobbet som vanligt för att hinna städa då det var Hasses födelsedag.
Började plocka undan innan jag tog fram Herr Morr för dammsugning.
När jag är i vardagsrummet så bara exploderar det i huvudet och börjar flimra för ögonen.
Fortsätter dammsuga innan jag hämtar tjejerna på skolan och skjutsar sen Tove till stallet.
Tar med mig Mira till Birsta för att köpa present men på vägen hem tar jag mindre vägar hem då jag känner att jag kanske måste stanna.
Gästerna kommer men jag känner att det inte är bra och till slut följer jag det Hasse ville redan vid 16:00-tiden och ringer 1177.
Vi får åka in direkt och efter koll där får jag med en remiss till akuten då de misstänker en hjärnblödning.
Väl där tas EKG och sen blir det skiktröntgen.
När de inte ser något tas ett ryggmärgsprov och då hittar de lite blod.
Nu tror de att ett blodkärl i hjärnan kan ha brustit så de lägger in mig för ny röntgen under onsdag.
På onsdag blir det samma typ av röntgen fast nu med kontrastvätska.
Dessa bilder skickas till Umeå och under tiden får jag morfin mot smärtan.

Svaret kommer på torsdag och ingen blödning har hittats.
På kvällen får jag åka hem och tror nu att allt är över.
Men på fredag morgon mår jag så dåligt av en fruktansvärd smärta igen att Hasse skjutsar in mig.
En lång väntan börjar innan de konstaterar att ryggmärgsvätska läcker ut så att hjärnan istället för att flyta nu hänger i sina trådar och därav smärtan jag nu har.
Då det finns en risk för infektion om de ska gå in och täta hålet så får jag än en gång åka hem för att förhoppningsvis självläka.
Så nu är jag hemma och ligger ner mest hela tiden och bara håller tummarna. Har riktigt ont i huvudet men inga blixtar ännu så kanske jag slipper åka tillbaka.
Men det är skönt att veta att jag kan åka direkt till avdelningen om det blir något så de kan ringa IVA om tätning.

Vet inte om jag kommer att skämta om "jag tror jag får en hjärnblödning" igen iaf.

Hoppas hellweek lider mot sitt slut nu.

Tjingeling =)

Men vilka veckor...

För 2 helger sen hade klubben de första stora hopptävlingarna för ponny och vi hade jobb hela familjen..
Jag börjar verkligen trivas i domartornet och vill nu lära mig den digitala tiden. Vem vet, kanske man ska ta kurser för att bli domare med...
Hasse stod på parkeringen med 2 andra och hade det inte lätt med att få in sjukt många finkor på en galet liten plats men de fixade det.
De gjorde det så bra att de blev erbjudna att stå i Piteå på parkeringen denna helg.
Jo, de tackade nej ;-)

Förra helgen hade Tove och Puzzel sin första tävling för säsongen och det gick så jävla bra!
I en perfekt runda med bra flyt och lugnt tempo blev de felfria och fick med sig en rosett hem.
Allt vi har sökt fanns där.
Vi tackar den senaste tidens träning för det och nu ser man vad rätt tränare gör för ett ekipage.

Den här veckan då?
Jo efter en vinst hemma i sporthallen i måndags var det en ny match i Norrköping igår.
Vi visste att vi kunde vinna men vi hade planerat för en sista avgörande hemma på lördag ändå.
Man vet ju aldrig...
Nu blev det en vinst med, (sjukt galet) 30 poäng och vi är i final igen.
Förstår ni hur det känns att gå till jobbet efter något sådant?
Det är sällan man en fredag redan önskar att det är måndag men sådana här gånger är det så.
Tänk er själv känslan att gå till jobbet och få planera för ett finalspel!
Det är få förunnat men lilla jag tillhör en sån skara.
Att känna en sån delaktighet är galet kul och ändå är det inte min första gång. Jag är nu inne på att vara med och planera en fjärde finalserie varav 2 av de tidigare har resulterat i vinst och med förhoppning om en tredje.
Så nog jäklar längtar jag till måndag och sen framförallt, torsdag.

Då vill jag se hela Västernorrland och allt närliggande gå man ur huse för att heja fram Dragons till den första segern i en serie jag tror kommer att gå till minst 6 av 7.
Men en sjunde avgörande hemma i vår anrika sporthall skulle var riktigt spännande.
Så som vi är kända för...

Trevlig helg!

Tjingeling =)

Nä nu blir jag rätt mörkrädd.

Mira ställde precis en fråga som gör mig rätt fundersam över hur man tänker.

Mira: jag skulle vilja ha en sån där som bara går här över (visar en tränings-bh typ)
Jag: varför det?
Mira: jo alla har det. Varför har man det?
Både jag och Hasse säger att sådana kan man ha när det är varmt.

Hur tänker man när man klär 9:åringar i sådana kläder?
Själv blir jag mest bekymrad över att man inte låter barn vara barn utan i-klär dem rollen av att vara en mininatyr-vuxen.

Sen är det långfredagen imorgon och igår sa Mira att hon bara tänkte vara inne då då minnet av förra året fortfarande är så starkt. (Vill du läsa så finns det någon gång vid 9-10 april ifjol)
Det är ju inte ett år sedan men för henne är det just denna dag som är hemsk.
Som tur är tog Hasse med henne på en skotertur idag och frågade om vi skulle åka imorgon med och det ville hon.
Jag ser gärna att hon kopplar långfredag med något roligare så att det inte blir en traumatisk dag för henne.

Tjingeling =)

Mina barn räknas inte i pengar utan i kärlek.

Ibland känns det jobbigt när annat folk tycker och tänker en massa.

Vi har 2 barn som vi älskar lika mycket och som alltid blir behandlade med samma respekt och mängd kärlek.
Tove började som 5-åring att köra cross/enduro och fick därför hojar och utrustning för att kunna göra det.
Vid 7 år började hon även att rida så vi kombinerade detta tills att hon vid 11 år bestämde sig för att satsa helhjärtat på hästarna.
Från 8 års ålder har hon tjatat och tjatat om en egen ponny men vi har bestämt sagt nej då det inte handlar om att köpa en leksak.
Förra året fyllde hon 14 år och vi såg att det här verkligen är det hon vill hålla på med.
Så för att främja hennes intresse och utveckling inom sporten köpte vi Puzzel.
En ponny som inte bara är ett redskap utan även en familjemedlem.

Mira däremot har testat lite olika saker men har fastnat för scouterna och badminton.
Så vi köper allt hon behöver för att kunna hålla på med sina aktiviteter på bästa sätt.
Det går inte att jämföra pengar då sporterna kostar så olika mycket.
Skulle Mira vilja köra hoj så skulle vi främja det och vill hon börja rida så får hon göra det.
Om hennes intresse för hästar skulle bestå sedan så kommer självklart även hon att få en ponny när hon når åldern av 14, men inte före det.

Man kan mäta pengar i så mycket men då det handlar om barnens intresse så måste de få välja själva vad de vill göra.
Vi kan bara stötta dem och ge dem de bästa förutsättningarna till att lyckas.

Min kärlek till mina barn räknas inte i pengar utan hur mycket jag ställer upp för dem.
De har båda min gränslösa kärlek och kommer alltid att dela på en lika stor bit av mitt hjärta.

Tjingeling =)

Sol i sinnet.

Helgen började inte allt för bra då vi åkte på en förlust i basketen.
Då vi bara var 2 i insläppet hade vi det vi gjorde då det kom bra med folk i en strid ström hela tiden. Det är sådana här gånger man blir riktigt stolt över funktionärerna som jobbar på utan gnäll och när allt är över pustar ut och med ett leende säger: Då ses vi nästa match då.
Det är helt makalöst och en stor eloge ska de ha!

Efter matchen for jag och Mira hem där Hasse och Tove hade förberett med räkor, röror och annat gott för att göra smaskiga mackor av.

På lördagen for Mira iväg på scouthajk i Bergeforsen där de bl a skulle sy sina scouthalsdukar.
På kvällen hade de ätit tacos, suttit vid lägerelden och skickat upp kinesiska lyktor mot den mörka himlen.
Miras scoutledare blev förtjust i hennes lägerbålsfilt och det smått otroliga med den är att den kommer från Hasses moster.
Det betyder att den har ca 50 år på nacken men fortfarande är den lika fin.
Tänk vad många läger den har upplevt och kommer att få fortsätta uppleva men nu med Mira.

Till middag blev det grillat och sen for Tove iväg till en kompis.
Då jag och Hasse nu hade kvällen för oss själva passade vi på att åka ner på casinot och bara ha lite egentid tillsammans.
Tänk vad lite kan göra mycket =)
En härlig kväll som jag hoppas det kan bli fler av!

Igår for vi ut för att hämta Mira och Vilda på lägret. När vi kom dit så höll de på göra våfflor över öppen eld och vi blev bjudna på kaffe.
Hon visade stolt upp sin scarf och vilken duktig tjej vi har!
Sen fick vi skjutsa upp henne på Södra Berget där Smurf hade bowlingkalas så hon fick vara med på det.
Jag och Hasse styrde kosan ut mot stallet där vi hade städtjänst så det blev till att följa Dragons bortamatch via telefonen och det är rätt frustrerande då statistiken inte riktigt hänger med.
Hur som helst blev det en härlig seger så nu blickar vi fram mot första semifinalen 2:a april.

Idag fyller min gudson Charlie år så satt ska vi dit och äta våfflor och fira med paket.
Sen ska Tove hinna träna Puzzel en sväng så det blir en hektisk em/ kväll. (Som vanligt alltså)

Tjingeling så länge =)

Det ser ljust ut.

Vårdagjämning igår och nästa helg ställer vi fram klockan till sommartid så nu blir det bara ljusare och förhoppningsvis varmare ute.

Igår var jag och Tove till Birsta en sväng. Jag älskar de här små stunderna vi får tillsammans på tu man hand och som faktiskt inte handlar om hästar jämt.
Det händer inte så ofta så jag tar tillvara på varje sekund och bara njuter när vi får de här små stunderna.

Sen har det äntligen ljusnat med sadel också.
Vi har hittat en som ligger bra på Puzzel och som Tove sitter riktigt i.
Att sadeln är bra mycket dyrare än vad vi hade tänkt gör inte så mycket nu. Vi slipper allt sökande och provande så nu kan de fokusera på riktig träning igen.
Vi ser det som en bra investering när Puzzel mår bra och inte förstör ryggen och att Tove sitter där hon ska sitta.
Igår hade vi den bästa träningen sedan i somras. I somras tränade förra ägaren Tove och Puzzel och gårdagens träning gick i samma anda.
Jag hoppas de får fortsätta träna så.
Varken jag eller Hasse kan så mycket men t o m vi såg hur anorlunda det blev. Skrotponnyn började klippa med öronen på ett helt annat sätt och man såg att han trivdes med den nya sadeln med.
De sadlar vi har testat tidigare har resulterat i  en massa kickningar och man har sett hur mycket han har ogillat dem.
Tove tyckte efteråt att den här träningen var den bästa på länge och att det var länge sedan Puzzel gick så bra.
Det säger väl allt!

I kväll ska Mira på scouterna igen och vi får se om hon börjar med eldmärket idag. I helgen är det en hajk i Timrå som hon eventuellt ska vara med på.
Nu funderar hennes kompis på om hon ska sluta i scouterna tråkigt nog så vi får se hur Mira gör sedan.
Jag hoppas hon fortsätter då det är så lärorikt och hon har så skoj när hon är där.

Tjingeling för idag =)

 

Komprimerar de senaste veckorna lite.

Har ju massor att skriva om men det får bli lite av varje så jag inte skriver en hel roman om alla dessa veckor som gått.

För ca 6 veckor sedan hade vi en lite kul grej med jobbet.
Vi på kontoret stod nämligen ute på City Gross och delade ut fribiljetter till matchen veckan efter.
Det lustiga är att folk alltid tror att det finns en baktanke och ifrågasatte varför de fick biljetter.
Men när de insåg att de inte behövde göra mer än att gå på matchen så tog de gärna emot biljetten och tog för sig av chips och läsk.

Veckan efter gick Elektrolux i Birsta i konkurs så vi tog beslutet om att renovera köket.
Något vi aldrig hade gjort i nuläget annars då kök är svindyrt.
Efter att ha valt och köpt ett jättefint ek-kök med vitvaror så började vi riva ner det gamla.
Allt gick enligt planerna tills vi behövde beställa ett till överskåp och några täckskivor.
Då får vi reda på att leverans kommer att ske 8:e april!
Så nu står vi med ett halvfärdigt kök och bara väntar.

Men nu kan vi börja planera för renoveringen av källaren under tiden vi väntar då det var det projekt vi hade planerat in från början.
Där nere blir det ett badrum/ tvättstuga, ett mindre förråd, en klädkammare och så får Tove sitt rum där.
Sen ska Mira få flytta in i Toves gamla rum och Miras rum blir datarum.
Det kommer att bli riktigt bra när allt är klart.

För några veckor sedan tog jag beslutet att försöka sluta röka med hjälp av tabletter och det började riktigt bra.
Jag var nere på 4 cigg om dagen när i princip hela kroppen blev full i utslag och vissa ställen blev i det närmaste skinnflådda.
Då gav jag upp tabletterna och fick komma upp till hud där de gav mig en cortisonspruta och dundersalvor för att bli av med skiten.
Nu är jag inne på 3:e veckan med salvor och tyvärr sprack min slutaröka-kampanj.
Men jag är fortfarande inne på att sluta så bara allt det här är klart måste jag hitta ett annat sätt att lyckas på.

Ja så har vi det här med skrotponnyn då.
Vi letar fortfarande efter en sadel till honom och jag kan inte förstå hur svårt det ska vara!
Som Hasse säger, det hade varit lättare att köpa en sadel och sen försökt hitta en häst som passar i den ;-)

Förra helgen var vi iväg på skoterbustävling (alltså tävling fast ändå ingen tävling)
Det var hur kul som helst!
Första heatet snubblade jag på mina stora skoterkängor och la mig rak lång på backen bakom skotern innan jag kunde hoppa upp och köra iväg. Sen var det jakt utan dess like.
Så hysteriskt roligt är det och jäklar va hornen växer i pannan =D
Man ska absolut Inte tänka på hur ont man kommer att ha dagen efter för då skulle man Aldrig ställa upp.
Ser bara den fördelen att smärtan i alla muskler övertar mesta delen av smärtan i nacken.
På kvällen var det bankett i ett garage med supergod mat och prisutdelning.

Nu är äntligen slutspelet igång och i år vann vi grundserien. Det är skönt att veta om vi går hela vägen (som vi såklart ska göra) att vi har hemmaplansfördel hela tiden.
Ikväll har vi kvart nr 2 mot 08 Stockholm och med en vinst i bagaget så håller vi tummarna för ännu en vinst så att vi kan avgöra detta hemma på fredag.

Sen är jag så himla sugen att hitta på något skoj. Jag kan inte säga precis vad men någonting annat än att bara vara hemma.

Hade sett fram emot att i påsk få umgås och göra något skoj med familjen men då är det ponnytävlingar och istället för att vila och mysa får vi jobba hela påsken.
Jag vet inte riktigt hur jag kommer att klara det fysiskt eller psykiskt men det får väl gå som vanligt.
Det sämsta är väl ändå att det alltid blir Mira som blir mest lidande då hon inte har samma intresse för detta som resten av familjen.

Antar att jag har glömt mer än hälften men det får räcka för den här gången.

Tjingeling =)

Bara en kortis...

Igår fyllde Mira 9 år och vilken bra dag det blev.
Hon fick en ny mobil men det bästa var nog ändå när hon fick paketet med skalen till den.
En överlycklig tjej ropar: finns det skal till den!
Man behöver inte köpa en IPhone till en 9-åring för att det ska bli bra.

Rättelse! Inget barn behöver en så dyr mobil!!!
Jag förstår inte hur man tänker när man köper dessa telefoner med abonnemang till sina barn när man ser hur mycket det kommer att kosta. Skumt vill jag säga och inte hälsosamt ur ekonomisk synpunkt heller.

Sen har jag funderat på något som kan förgylla min värld.
Det är Alltid jag som hittar på något som ger förhållandet lite gnista.
Jag skulle uppskatta en aning kreativitet och överraskning så att även jag får känna hur det känns att bli pirrig i magen. Den som lever får se...

Lite gott och blandat.

Hoppträningen har ju kommit igång igen och i tisdags var det den andra träningen i ordningen.
Jag hade själv ingen möjlighet att titta då vi hade match då men Hasse var på plats och kunde titta.
Den träningen händer något som aldrig har hänt tidigare.
Puzzel stannar vid Alla hinder! Han som hoppar precis allt Tove styr mot (även annat) och älskar att hoppa i vanliga fall.
Nu var det tvärnit och han kändes seg och oinspirerad sa Tove. Vad det beror på har vi ingen aning om för igår när de tog en tur runt i skogen kändes han bra.
Nu får vi se hur han är på ridlektionen i morgon. Vi har ökat lite på maten för att se om det hjälper något.
Nu har vi bokat in en tid för slutmätning av honom också.
Den 4:e februari får vi se hur hög han egentligen är och om han har blivit högre än vad som står i hans papper. Spännande.

Som sagt, det var match i tisdags och nog känns det skönt med en till vinst!
Måste säga att jag blev förvånad att det kom så pass mycket folk som det gjorde när vi är mitt i januari och de flesta plånböcker brukar vara tomma.
Det är även riktigt kul att varje match få se något nytt ansikte som har fått upp ögonen för basket och vill komma på match.
De flesta kommer tillbaka igen när man väl har sett vilken rolig och fartfylld sport det är.

Börjar ledsna ordentligt på den här kylan nu och då mest för att jag har fulla vardagsrummet med julkartonger som ska upp på vinden.
När det är så här kallt öppnar man Inte den luckan för kylan riktigt kastar sig ner i huset och försöker ta över helt.
Hade tänkt att få byta gardiner snart men då vill man kunna dammsuga och göra någorlunda fint hemma också.

Sen är det smärtan som blir så mycket värre av kylan också. Jag fick ju papper från Sollefteå i december att jag ska få en ny behandling men väntetiden är 3-4 månader.
Jag skulle behöva den Nu!

I helgen ska Mira åka till morfar igen och som hon längtar!
Hon har t om skrivit in i loggboken på skolan att hon ska till honom. Mammas lilla pussgurka <3
Tove funderar på att sova hos en kompis på lördag efter att vi har kvällsfodrat hästarna så det verkar som att jag och Hasse får ännu en lördagkväll själva.
Synd en sån gång att vi har just kvällsfodring för det förstör lite av vad man hade kunnat planera in. Men det är inte så mycket att göra åt det.

Vi letar ju efter en sadel som passar både Puzzel och Tove men det där med sadel är en jäkla djungel måste jag säga.
Det finns miljoner olika märken och till varje märke är det miljoner olika modeller som man ska titta på.
HUR ska man då hitta just den där exakt rätta som passar dem båda?
Man kan inte direkt köpa någon på måfå och chansa heller. Nu tror jag att jag har hittat en som kan passa men vi ska försöka låna en likadan som Tove får provrida i först.
Helst skulle de behöva den nu snarast då tävlingssäsongen drar igång 16 februari men det kommer inte att gå då räkningarna redan nu överstiger allt man kan önska.
Räknade ut att bara ridskola och ponny tillsammans ligger på ca 12 000:- denna månad.
Det kostar att ligga på topp har jag hört ;-)

Nu blev det så där mycket igen fast jag hade tänkt att hålla det kort.

Tjingeling =)


 

Fy vad kyligt det är!

Måste börja med det jag glömde förra veckan.

I måndags var Hasse och Mira på himlabadet och tränade på Miras simning.
De har bad på skolan nu och de ska tydligen klara av att flyta, simma på rygg och crawla redan i 2:an.
Mira är lite som jag och tycker inte om att doppa huvudet under vatten så nu måste vi hårdträna om hon ska lyckas med allt.
De hade i vilket fall som helst riktigt skojigt tillsammans och det är väl det som räknas mest.
Under tiden tog jag med Tove till Birsta och jag står fast vid att jag måste ha stans tråkigaste tonåring vad gäller att shoppa med ;-)
Eller det beror väl på affär antar jag. Ta en hästbutik och hon kan gå runt i flera timmar men i övrigt, nej.

Annars rullade veckan på som vanligt men med fler små glädjeämnen än vanligt.
Det behöver inte vara så himla mycket som förhöjer vardagen utan små inslag av spontana eller planerade roliga saker räcker oftast.
Ibland räcker det med några eller bara Ett litet glädjande ord eller uttryck så har man fyllt på depån med positiv energi.

I lördags var det inplanerat skoteråka men med denna kyla så blev det bara en kortis för Hasse och Mira innan middagen.
Från början skulle det ha varit tävling denna helg men den blev flyttad till ett datum då vi inte ens kan vara med. Så himla tråkigt men det är inte mycket att göra.
Det blev lite tokigt att vi hade bytt bort vår söndag morgon i stallet för att vi trodde att vi skulle ha varit på fest under lördag kväll men nu blev det en TV-spelskväll med tjejerna istället och det var minst lika roligt.
När vi skulle laga middag så tyckte Tove att vi skulle ha förrätt så hon fick fria händer efter vad som fanns hemma och det blev supergott.

På söndag hade vi som sagt bytt bort morgon mot eftermiddag men vi hade även lunchen och på kvällen var det stallmöte.
Detta innebar att vi var till stallet 3 gånger ToR den här dagen.
Man var rätt mör på kvällen och det var inte helt fel att få sjunka ner i soffan och tokglo på TV.n sen.

Nu är det en ny vecka och jag måste ta tag i att ringa läkaren så att jag får en tid igen.
Har ju även min stora plan som måste påbörjas nu snart. 

Idag efter jobbet for jag till stallet och tog in Puzzel innan jag hämtade Tove.
Det var dax för finslipning efter klippningen senast.
Vi kom hem 19:20 igen.
Under tiden tog Hasse med sig Mira för simträning igen.
Alltså: ingen rast, ingen ro.

Tjingeling =)

Nu har det nya året kommit igång.

I fredags hade vi en ny hemmamatch och det kändes helt ok att jobba mitt i ledigheten. Eller det var riktigt bra att få värma upp lite lätt inför starten nu i måndags.
Dock blev det en hel del strul när jag skulle åka iväg och upptäcker att jag har punktering på ett framdäck.
Det blev till att ringa tillbaka Hasse (som var på väg för att hämta Tove) så att han fick skjutsa ner mig och Mira istället.
Lite struligt men allt går ju och jag hann i tid iaf.

På lördag var det tänkt att vi skulle ta en skotertur med lunch och fika men det blev inställt då Hasse blev tvingad att fixa däcket.
Det visade sig att jag hade lyckats få in en del av en söm i däcket så jag hade väl tur att luften bara hade pyst ut på vägen hem från stallet.
Börjar fundera på om jag snart har någon typ av rekord i punkteringar?! Jag måste iaf ha det i konstiga punkteringar.
Den här kan ju inte va så vanlig eller? Sen kan man lägga till: en isdubb i ett crossdäck mitt i sommaren samt den då jag fick punka på 2 däck samtidigt!
De andra är väl bara "vanliga" punkteringar antar jag ;-)

Söndagen började med tidig uppstigning då Tove och Puzzel skulle tävla dressyr för första gången.
Hur det gick?
Jo om man vill ha en lång rad kickar och sparkar med i programmet så gick det utmärkt men Tove gjorde sitt bästa och det är huvudsaken. Att hon inte gav upp ger jag henne en eloge för!
Det verkar vara så att så fort Tove kräver lite mer uppmärksamhet och arbete av honom så börjar han kicka.
Efter tävlingen fick han ta det lite lugnt innan det var klippning på G.
Då Hasse for iväg med Mira på badminton var jag själv med Tove och jisses vilket nervvrak jag var.
Jag visste att han måste klippas då han blir så galet svettig men jag mår dåligt då jag vet hur rädd han är för de här låga ljuden.
Ta en traktor, motorcykel, skoter eller en snöslunga och han bryr sig inte alls men de här ljuden är han så rädd för.
Vi fick i honom drogerna men han trippade lite ändå så efter ett tag fick vi ge honom lite till och då gick det bra.
Som tur var så hade vi en tjej från stallet som hjälpte oss (som har klippt tidigare) och det kändes bra.
Men som vanligt måste något strula!
Vi har köpt en klippmaskin med 2 batterier och naturligtvis så var ett trasigt. Alltså blev han inte helt klar så nu måste vi ta en gång till för att ta det sista.
Hur som helst så gick det bra på slutet och nu har vi mer koll på hur vi måste göra.
Efter ett tag kom Hasse och Mira till stallet och gissa om jag hade en stolt fröken. De hade slagit ett nytt rekord på badminton så nu är de uppe i 24 slag i ett svep.

På kvällen trodde jag att Mira skulle vara bra trött men nej då. När klockan är halv 3 på natten så somnar nog både hon och jag av ren utmattning tror jag.

Måndag börjar med morgonmöte och jag får lite nya arbetsuppgifter. Kul! Att få göra lite annat emellanåt ger en skön kick så jag är nöjd.

Igår så har tjejerna första skoldagen och jag var lite orolig att de inte skulle orka ta sig sig upp men det gick faktiskt bra.
På em börjar hoppträningen igen och jäklar vad bra det gick. Efteråt är Puzzel inte alls så där svettigt blöt som han brukar och han är mycket lugnare efter också.
VARFÖR har vi inte klippt honom tidigare?
Jaja, man lär så länge man lever!

Tjingeling så länge =)

Ett nytt år igen.

Jag lär ju börja med vårt härliga nyår.

Tove blev ju tyvärr sjuk fredagen innan nyår så det var rätt jobbigt för henne.
Må säga att 2012 var ett märkligt år vad gäller sjukdomar här hemma.
Vi som Aldrig är sjuk har varit sjuka flera gånger det gångna året.

I söndags for jag och Hasse ut och städade samt gjorde klart allt i stallet så att vi skulle kunna åka sen.
Hem och stuva in ungar och packning i bilen så är vi då äntligen på väg mot Eskilstuna!
Det fick bli några stopp på vägen då det är allt för jobbigt att sitta still så länge.
Då vi kommer fram är det så himla fint dukat och en riktigt god lasange dukas fram till oss alla.
Vi gör klart desserten för nyår tillsammans så att den bara är att plocka ur frysen.
Sen är det surr för hela slanten och vi tar igen en massa förlorad tid :-)

På nyårsafton börjar vi laga mat vid 13:00 redan då kalkon står på menyn.
Efter att förrätten är klar kan vi duscha och bara ha koll på kalkonen.
Efter vår gudomligt goda middag fortsätter vi med galet Wii-sing och en massa mer surr och glada skratt.
Tolvslaget blir helt enkelt en kavalkad av skålningar/ fyrverkerier/ skratt och lyckönskningar!
De sista som ger upp är jag, Susanne och mina tappra små krigarbarn. Då är klockan 4:30 och vi går motvilligt till sängs.
Ett bättre slut på året/ början på ett nytt kan man knappast få.
Jag tvekar inte en sekund att göra om det här!
Megatack till er: Susanne, Conny, Linn och Hampus =)

Sen tog jag ledigt med familjen i några dagar och så himla lyxigt det har varit!
Att bara få vara ibland kan va den bästa medicinen av dem alla.

Ikväll blev det lite jobb igen med basketen igen och det va nog tur det så att man är lite på G inför måndagen igen ;-)

Nu laddar vi för Tove och Puzzels första dressyrtävling på söndag.
Synd att jag tycker dressyr är så megatråkigt att titta på bara. (Förlåt mina dressyrvänner)

Tjingeling =)