Jag, Hasse och Mira for med Hasses lillasyster och hennes dotter ut mot Berga för att bada. Vi får dock höra att det är parasiter där så vi åker vidare.
Vi kommer ut till Oxsand och häpnar över hur fint det är. Solen lyser och strander är som om du skulle va utomlands.
Tjejerna hoppar raskt i havet och leker i vågorna men efter en stund så tycker vi att de är för långt ut så Hasse går för att ropa på dem.
Det är nu fasan börjar.
Han vinkar till oss innan han kastar sig ut i vattnet efter dem. Jag och Ingela rusar ut i havet efter honom, vi faller båda två på vägen ut men märker det knappt.
När vi är ca en meter ifrån Hasse som nu håller upp två rädda tjejer inser vi att vi inte kommer närmare.Vågorna håller oss fast där och vi når ej till botten.
Hasse skjutsar iväg Nathalie mot mig och jag får tag i hennes arm och skjutsar henne vidare mot Ingela som fortsätter att knuffa henne mot land. Vid det här laget är både armar och ben slut på oss så Hasse vinkar mot stranden där 3 karlar står beredda.
De kastar sig ut i vattnet och simmar ut till hjälp. En kille får tag i Ingela och Nathalie och för dem till där de bottnar innan han vänder för att hjälpa oss.
Jag är helt slut och när jag ser rädslan och tröttheten i Hasses ögon stiger paniken. Han säger till killen som hjälper honom att han är trött. En kille försöker knuffa mig framåt men varje gång han säger att vi bottnar så trycks vi lite utåt och jag når ej botten. När jag ser hur Mira och Hasse är i säkerhet känner jag äntligen botten med mina fötter. Men nu är jag så slut att tjejen som står beredd på grundare vatten måste stödja mig för benen bär mig inte.
Väl uppe får vi nu trösta tjejerna som är ordentligt skärrade över vad som har hänt.
Jag vet inte hur länge vi var i vattnet och ingen av oss kände av kylan men efteråt satt vi bara och skakade. Strupen gör så ont, det känns nästan som att någon har slagit till mig där. Troligtvis för att man försökte hålla huvudet över vattenytan.
När vi väl orkar röra på oss så går vi ner mot vattnet och då kommer en av våra räddare. Vi pratar om vad som har hänt och tackar så mycket för hjälpen men ett tack känns så futtigt när någon nyss har räddat livet på en. Sen berättar han att de fick rädda en kille på samma ställe igår.
Vi går ner för att känna på vattnet och för att visa tjejerna att det inte är farligt med havet trots det som har hänt.
Vattnet är skitkallt och jag hade defenitivt Inte badat idag om jag hade fått välja.
Där ser man vad adrenalin gör med kroppen, allt stängs av och man fokuserar bara på uppgiften.
Ta aldrig något för givet och ha Alltid uppsikt på folk i vattnet. Rätt var det är så är någon i nöd och du kan rädda liv.
Idag räddade fyra hjältar livet på oss fem och jag vet inte ens vad de heter. De kommer för alltid ha min största tacksamhet och jag kommer aldrig glömma vad de gjorde för oss idag.
Tjingeling från en utpumpad Mia.
