Idag tänkte jag försöka förklara eller värdera mig själv...
Det första jag tänker säga är att det Inte går att värdera sig själv då vi Alla är så unika. Mår du själv dåligt så tänk på att det bara finns En av dig och du är unik och speciell på ditt eget sätt.
Sen kan man alltid vilja vara bättre på något eller vilja kunna göra mer än man kan och det är det jag mest tänker på.
Jag är en person som skulle önska att jag kunde mer än jag gör men jag lever mitt liv ändå.
Vad gör det att dammråttorna bor bakom dörrarna?
Vad gör några fläckar här och där och vem bryr sig om tvätthögen egentligen?
För att förtydliga så kan jag säga att jag aldig har varit den städande typen fastän jag har en mamma och pappa som har det väldigt städat i respektive hem.
Grejen är att innan olyckan kunde jag "kötta" på i några timmar och så var det klart. Idag så går inte det.
Att jobba 50% för mig är som att jobba 150%.
Jag fixar ju liksom inte allt på fritiden då jag jobbar men skulle inte byta bort mitt jobb "för allt smör i Småland" då jobbet får mig att leva!
Om jag då ska ta fram några positiva saker om mig själv så är det att:
Jag står med båda fötterna på jorden och gör det jag kan för att behålla det jag tror på.
Jag är en bra mamma med helt ok värderingar.
Jag kämpar för att fortsätta jobba trots all smärta.
Jag är godhjärtad och ser (så långt det går) det goda i de flesta.
Jag försöker vara en god förebild.
Jag ställer upp som förälder när mina barn behöver mig.
Jag är ärlig (ibland för mycket och Sällan vad gäller min smärta) men i övrigt ärlig ;-)
Sen försöker jag se mig själv i spegeln varje dag och säga till mig själv: du ser bra ut idag och kommer att göra bra ifrån dig!
Någotsom många fler skulle behöva våga säga till sig själv.
Nu är inte jag någon som ser mig själv som snyggare än någon annan utan det här görs för att bygga upp självkänslan. DET är något många behöver jobba på och det här är ett bra sätt.
Mår du själv bra och har en tro på dig själv så ser alla andra på dig på ett annat sätt.
Jag har ju själv låga perioder då smärtan överväldigar mig men jag har ju nekat de starka pillren pga mina barn. Att leva med mina barn i ett rus gick bort så jag vägrade ta pillren och började ist tänka på att det måste gå ändå.
Självklart är det skitjobbigt men man lär sig. Ett liv i verklighet är bättre än ett borttappat liv i sus och dus.
Vad slutar det här med då?
Jo, Älska ditt liv för det det är och tro på dig själv!
Du är du och jag är jag. Alltså är vi, vi.
Ta hand om livet för rätt var det är så är det slut och du inser att du inte levde.
Kram på er!<3
Tjingeling! =)
Det första jag tänker säga är att det Inte går att värdera sig själv då vi Alla är så unika. Mår du själv dåligt så tänk på att det bara finns En av dig och du är unik och speciell på ditt eget sätt.
Sen kan man alltid vilja vara bättre på något eller vilja kunna göra mer än man kan och det är det jag mest tänker på.
Jag är en person som skulle önska att jag kunde mer än jag gör men jag lever mitt liv ändå.
Vad gör det att dammråttorna bor bakom dörrarna?
Vad gör några fläckar här och där och vem bryr sig om tvätthögen egentligen?
För att förtydliga så kan jag säga att jag aldig har varit den städande typen fastän jag har en mamma och pappa som har det väldigt städat i respektive hem.
Grejen är att innan olyckan kunde jag "kötta" på i några timmar och så var det klart. Idag så går inte det.
Att jobba 50% för mig är som att jobba 150%.
Jag fixar ju liksom inte allt på fritiden då jag jobbar men skulle inte byta bort mitt jobb "för allt smör i Småland" då jobbet får mig att leva!
Om jag då ska ta fram några positiva saker om mig själv så är det att:
Jag står med båda fötterna på jorden och gör det jag kan för att behålla det jag tror på.
Jag är en bra mamma med helt ok värderingar.
Jag kämpar för att fortsätta jobba trots all smärta.
Jag är godhjärtad och ser (så långt det går) det goda i de flesta.
Jag försöker vara en god förebild.
Jag ställer upp som förälder när mina barn behöver mig.
Jag är ärlig (ibland för mycket och Sällan vad gäller min smärta) men i övrigt ärlig ;-)
Sen försöker jag se mig själv i spegeln varje dag och säga till mig själv: du ser bra ut idag och kommer att göra bra ifrån dig!
Någotsom många fler skulle behöva våga säga till sig själv.
Nu är inte jag någon som ser mig själv som snyggare än någon annan utan det här görs för att bygga upp självkänslan. DET är något många behöver jobba på och det här är ett bra sätt.
Mår du själv bra och har en tro på dig själv så ser alla andra på dig på ett annat sätt.
Jag har ju själv låga perioder då smärtan överväldigar mig men jag har ju nekat de starka pillren pga mina barn. Att leva med mina barn i ett rus gick bort så jag vägrade ta pillren och började ist tänka på att det måste gå ändå.
Självklart är det skitjobbigt men man lär sig. Ett liv i verklighet är bättre än ett borttappat liv i sus och dus.
Vad slutar det här med då?
Jo, Älska ditt liv för det det är och tro på dig själv!
Du är du och jag är jag. Alltså är vi, vi.
Ta hand om livet för rätt var det är så är det slut och du inser att du inte levde.
Kram på er!<3
Tjingeling! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar