Pengar är mycket men inte allt...

Känner att jag måste skriva lite om det här med att köpa ponny även om man inte har så mycket pengar över i månaden.
Då det alltid cirkulerar en massa frågor då det kommer till hur folk har råd med saker så tänkte jag tala om hur vi tänker så slipper alla fundera.

Tove har tjatat i Flera år om en egen ponny men vi har sagt blankt nej då vi ville se hur intresset bestod.
Förra året så fick vi känslan av att det här är faktiskt vad hon vill så vi la (utan Toves vetskap) ut lite krokar om att vi letade.
Under den här tiden har vi räknat, räknat och åter räknat på hur vi ska få ihop det hela och insett att man får banta på ALLT annat.
Det kostar faktiskt så pass mycket att det av min lön inte ens blir tusen kronor kvar. Sen har jag ju bidrag från F-kassan då jag har sjukersättning på andra halvan men nog kostar det. Sen har vi sagt upp alla onödiga abonnemang som man faktiskt inte behöver.

Men om vi bortser från vad det kostar och istället fokuserar på det viktiga så är det så här.
Vi har fått en familjemedlem till som vi älskar.
Vi har gett Tove en möjlighet att utvecklas.
Vi blir än mer sammansvetsad som familj då det är mycket samarbete med att ha häst.
Sen så vet vi var Tove är när hon inte är hemma. Hon är i stallet och Inte på busstation i stan där allt bus inträffar.

Så man kanske inte ska räkna så mycket i pengar utan se vad det ger ist!
Det gör vi och jag hoppas ni andra också kan se det så.

Nu till en annan skojig sak.
Idag hade Hasse och Fredde ett givande möte som slutade i en praktikplats för en vi känner.
Jag hälsar Madde välkommen till Jotech och hoppas att du trivs samt tackar för att jag kanske får se lite mer av Hasse framöver =)

Nu har Hasse äntligen (förutom ibland) semester så jag hoppas vi kan hitta på någonting skoj innan jag börjar jobba igen.

Tjingeling alla goa =)