Idag var jag till Birsta för att handla lite till jobbet och passade på att åka in på Mediamarkt med sladden till Toves förra dator.
Det här blir 2 historier i en.
När jag kommer in med sladden och frågar efter hårddisken så tittar han på mig och ber mig vänta.
Efter en stund kommer han ut och frågar: heter hon Tove? Jaa säger jag. Var det en massa hästbilder på hårddisken? Jaa...
Alltså den här hårddisken har vi haft här hela tiden säger han.
Nu börjar vi alltså om igen!
De ska skicka iväg datorn på lagning och se om det går att fixa!?
Han ber mig gå in i butiken och köpa en hårddisk som han kan ladda över bilderna på men när jag får en i handen som kostar 1000:- så tvekar jag och går tillbaka och säger att jag inte vill betala det för att ladda ner bilderna.
Då bestäms det att han laddar ner dem på deras dator ist.
Jag har faktiskt inte en kraft kvar att skälla och han står där och skäms själv så nu väntar vi ett tag till.
Vet inte om den här historien har ett slut men den som lever får se.
Hur som helst.
När jag står där och väntar ser jag hur min mamma kommer in i butiken och jag kan inte motstå frestelsen.
Jag kliver fram och ropar till: buu!
Hahaha, min mamma far rakt upp i luften och skriker: woohaa!!
Alla runt omkring tittar och fnissar till :-)
Lite roligt ska man väl ändå få ha? ;-)
Så nog fick jag skratta lite mitt i allt det tråkiga.
Tjingeling =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar