En jul att minnas.

Så kom julen till Tegelbruk.
Det har krävt en hel del av oss att få till denna kväll så som vi ville men Oj vad det har varit värt det.
De här senaste 2 veckorna har bestått av ett enda stort pussel med att passa ihop små bitar av tid till tjejernas aktiviteter, stall, hovslagartider, skadad ponny, julklappsköp, matlagning och en massa jobb.
Som att det inte räckte så kunde jag (efter ett besök i McD:s Drive-in) inte få upp rutan på bilen utan fick köra med den öppen resten av fredagen.

I lördags var det meningen att vi skulle ha lilla julafton med bästa vännen och son men jag fick avsäga det då tiden hade sprungit ifrån oss.
Hasse fick åka iväg på morgonen och laga bilen då vi inte kunde stå med rutan öppen så vi tappade flera viktiga timmar den dagen.
På kvällen när jag är sjukt stressad för att lyckas hinna med åtminstone halva listan så dyker de upp ändå och jag flippar faktiskt ur.
Jag säger helt enkelt: kommer ni ändå? Jag har inte tid med er nu.
Vet inte var kommunikationen gick fel i mitt sms men fel gick det tydligen.
Jag förstår att man kan bli sur men att säga att min familj inte är värd en bra jul och att jag ändå brukar ha det skitigt hemma är att gå för långt.
Min familj är det viktigaste för mig och kommer alltid att komma först vad andra än säger.
Det gör mig inget att få en utskällning eller att man tar tillbaka en julklapp men det som gör ont är hur man bara tänker på sitt eget.
Min älskade Smurf blev hysterisk och det är något som gör ont i hjärtat. För efter min familj är han min självklara 2:a över de jag bryr mig om.

Men nu till dagen jag har jobbat för och ätit tabletter för att ro iland!

Den här dagen blev precis så där underbart perfekt som man bara kan önska!
Om jag har räknat rätt så är det 27 år sedan jag firade en jul med båda mina föräldrar tillsammans igen.
Att få den förmånen är som en dröm!
Vi blev 13 personer här hemma och det var bara klanledaren (Hasses morfar) som saknades då han var sjuk men det kändes inte trångt utan bara varmt och mysigt.

Sen hade vi världens coolaste tomte i år.
Han började med att banka på garageporten och sen höll han på att gå iväg så Mira och Nathalie fick ropa på honom så att han kom rätt.
Sen hade han en fantastisk historia att berätta under tiden han var här.
Han berättade om renarna som inte orkade åka hemifrån utan blev tvingad att ta isbjörnen Bo istället.
Bo hade tröttnat och låg uppe vid grodtjärn där han vilade och åt upp paket med godsaker och lego i.
Tomten sa även att han var trött på alla som ville att han kom Efter Kalle Anka då han började sitt jobb så mycket tidigare.
Vi skrattade så vi höll på att kissa på oss allihopa!

Jag känner redan att vi kommer att göra om det här nästa år!!!

Idag har vi bara skottat snö från altanen, taket och gården, haft stalltjänst och nu är Hasse på skotertur.

Tjingeling alla glada från en rätt nöjd Tiger =)