Kanske inte topoftheline men ändå med möjligheten att bli något stort.
Vi gjorde det för 2,5 år sedan och lyckligare dotter får man leta efter!
Men sen kom problemen. Han blev sparkad av hagkompisen lagom till första tävlingen skulle gå av stapeln.
En sjukperiod innan de kunde börja om.
Sen var det sadel. Inget passade och vi la ut en massa pengar innan vi hittade en sadel som passade, för även det mer än vi hade råd med.
Men problemen fortsatte utan att någon hittade något fel.
För 1,5 år sedan hittade vi en tränare som är guld värd!
Vi började om från skritt och körde stenhårt efter hennes koncept och började äntligen komma någon vart.
De kom iväg på några tävlingar innan det brakade loss igen.
Ponnyn går inte att galoppera på!
Veterinären Hittar inget fel på honom men pratar om ischias och svårt att hantera mjölksyra.
Vi behandlar och behandlar men inget händer.
Vi böjer, bänder och masserar enligt konstens alla regler och scheman men inget hjälper.
När man ser hur den där sjukt glada lyckan i ens barns ögon börjar ändras till en galen trötthet och nästan uppgivenhet så snörs hjärtat ihop och man känner sig totalt misslyckad som förälder.
En så himla vacker och snäll ponny vi har och en ryttare som gör allt rätt men får noll tillbaka.
En ponny som har kapacitet att hoppa hur högt som helst men som har svårt för markarbetet.
Nu kommer vi måsta sälja honom till någon som kan ta över arbetet och kan ge honom det han behöver.
Tänk om man hade varit gjord av pengar ändå.
Då kanske drömmen fortfarande hade varit den bästa hon levde i.
Tjingeling från mig :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar