Mina barn räknas inte i pengar utan i kärlek.

Ibland känns det jobbigt när annat folk tycker och tänker en massa.

Vi har 2 barn som vi älskar lika mycket och som alltid blir behandlade med samma respekt och mängd kärlek.
Tove började som 5-åring att köra cross/enduro och fick därför hojar och utrustning för att kunna göra det.
Vid 7 år började hon även att rida så vi kombinerade detta tills att hon vid 11 år bestämde sig för att satsa helhjärtat på hästarna.
Från 8 års ålder har hon tjatat och tjatat om en egen ponny men vi har bestämt sagt nej då det inte handlar om att köpa en leksak.
Förra året fyllde hon 14 år och vi såg att det här verkligen är det hon vill hålla på med.
Så för att främja hennes intresse och utveckling inom sporten köpte vi Puzzel.
En ponny som inte bara är ett redskap utan även en familjemedlem.

Mira däremot har testat lite olika saker men har fastnat för scouterna och badminton.
Så vi köper allt hon behöver för att kunna hålla på med sina aktiviteter på bästa sätt.
Det går inte att jämföra pengar då sporterna kostar så olika mycket.
Skulle Mira vilja köra hoj så skulle vi främja det och vill hon börja rida så får hon göra det.
Om hennes intresse för hästar skulle bestå sedan så kommer självklart även hon att få en ponny när hon når åldern av 14, men inte före det.

Man kan mäta pengar i så mycket men då det handlar om barnens intresse så måste de få välja själva vad de vill göra.
Vi kan bara stötta dem och ge dem de bästa förutsättningarna till att lyckas.

Min kärlek till mina barn räknas inte i pengar utan hur mycket jag ställer upp för dem.
De har båda min gränslösa kärlek och kommer alltid att dela på en lika stor bit av mitt hjärta.

Tjingeling =)