Mardrömshelg

Det är några dagar sedan jag skrev nu men det har varit en tuff tid.
I torsdags så var jag ledig och gjorde inte allt för mycket medans tjejerna var i skolan. Jag hade sminkat Mira till påskkärring på morgonen eftersom de hade "påskvandring" på skolan. På em skjutsade jag Tove till stallet innan jag och Mira for till Birsta för en del matinhandling.
Vi tog då Coop som hade pyssel med en påsk-kärring och en påsk-kyckling så Mira kunde vara där medans jag handlade.
De målade Mira till en kanin och hon blev ju hur söt som helst!
När vi sedan ska påbörja middagen så är oxfilen som jag har köpt sur så det är bara att åka ner på lillica och handla annat kött som vi kan äta.



Mira blir målad.




En färdig kanin och en söt sådan =)














Fredagen börjar riktigt bra med att Mira ringer en klasskompis som hon ska måla påskkort med innan de ger sig iväg för att glädja alla våra grannar med sina fina alster.
Jag och Hasse skjutsar iväg Tove innan vi åker och lämnar igen köttet och köper nytt på en annan affär.
Vi tar vägen förbi en byggaffär och gör Hasse sådär manligt glad med att köpa hem en ny grill från Weber.
Det där är nog bara något som en karl förstår anntar jag men han blev glad som ett barn på julafton iaf ;-)
Väl hemma är det (observera!) jag som börjar bygga ihop grillen efter bara en sprängskiss då själva anvisningen saknas.
Då bygget precis är klart så kommer Mira hem gråtandes efter att ha trillat med sin cykel.
Hom hade fått skjuts hem av sin klasskompis pappa och det är Nu mardrömmen börjar.

Hon har såklart jätteont och jag tröstar så gott det går innan jag placerar henne i soffan för att sedan kunna påbörja middagen.( Nu tror jag bara att hon har trillat ner på ramen på cykeln)
Jag slår på ugnen, skär upp scharlottenlök och börjar smälta smör till en rödvinssås då Mira Skriker: Mamma jag Blöder!!!
Jag drar kastrullen åt sidan och rusar in till henne för att se efter.
När jag ser hennes trosor blir jag illamående då det är så mycket blod.
Jag ringer sjukvårdsrådgivningen men blir ställd i kö och efter 15 min säger jag till Hasse att vi måste åka upp till akuten.
Väl där så får vi komma in riktigt fort men efter en bedömmning där (när sköterskan säger att hon har slutat blöda) så blir vi sittande i 2 timmar innan jag ringer på klockan och säger att hon fortfarande blöder.
De vill då att hon ska kissa och efter det så rasslar det till med all möjlig personal.
Sköterskor, barn-, kirurg- och gynläkare kommer för att titta på henne.
När så den sistnämda läkaren har varit där så säger han något som gör mig som mamma skräckslagen!
Han frågar om historien verkligen är sann eller om något annat har hänt! Att sitta där som mamma då och inte veta om hon törs säga sanningen gör mig än mer illamående.
Han vill iaf att hon ska sövas så att han kan se Hur mycket som är skadat och sy ihop den skada han redan har sett.
Nu börjar alltså vårt lilla helvete! Jag frågar Mira ett par gånger om vad som har hänt och frågar dessutom om hon skulle berätta vad som helst för mig och efter många frågor så är jag Säker på att hon säger hela sanningen. Det är nu jag får reda på att hon har glidit av sadeln bakåt och slagit sig på pakethållaren.
Nu törs jag andas ut lite för jag är till 99% säker att ingen har rört henne på det sätt som gynläkaren la fram det. (Inget ont i vad han sa för det är hans jobb men förstå vår rädsla för just de orden)
Varför vill han då söva henne? Jo av den enkla anledningen att han Inte vill att det ska bli ett trauma för henne och att hon ska koppla sitt könsorgan till något dåligt. Ett fantastiskt sätt att tänka och jag är så glad att han förklarade allt för mig.
Vi är nu vid den punkt då vi får träffa narkosläkaren och gå igenom allt med honom innan vi skjutsas upp till avd. 44 för att invänta ingreppet.
Hasse åker hem för att hämta allt som kan behövas och kommer tillbaka vid 23:30.
Våra depåer börjar ta slut då vi inte har ätit något sen på morgonen men det är bara att köra på.
När klockan är 23:55 hämtar de oss till op och där nere är det stor skyltar om att man Inte får ha telefon på så vi slår av dem.
Sen följer jag med Mira in och då säger de att jag såklart måste knäppa kort och föreviga tillfället varvid vi blir stående ett bra tag innan min telefon har startat igen.
När vi kommer in på själva op-salen så vet jag inte hur mycket folk som kommer in. Jag fick ihop det till 6 st innan jag fokuserade allt på Mira.
Efter en del prat med henne och mig från deras sida och själva insövningen så säger en narkossköterska att: Nu tar jag med mamma ut för nu sover hon.
Då kommer också tårarna! Att lämna sitt barn sövt på ett litet bord med gynutrustning då hon bara är 8 år är en Fruktansvärd känsla!
Vi blir nu lotsade till IVA och ett väntrum där vi (äntligen och faktiskt klarar av att äta) blir sittande i väntan på svar.
Efter 30 min kommer läkaren och förklarar vad han har sett. Hon har alltså ett sår som går ända fram till mödomshinnan men den är intakt så det är inget sådant som har skett. (Det är nu jag blir 100% säker på att pussgurkan kan säga sanningen till mig)
Vi pratar om vad han har gjort och han berättar att det ser ut som när en kvinna spricker vid en förlossning.
Han har även kollat urinblåsa och ändtarmmen inget av det är skadat.
Sen säger han att han att Aldrig har sett något sådant på ett barn så jag förstår nu varför han funderade.
Jag själv är bara lättad att det Inte var det han trodde för då hade jag gått bärsärkagång i kvarteret kan jag lova.
Vi frågar även om vår förestående resa och han tror inte att det är några problem men han vill dubbelkolla med hon som kliver på morgonskiftet.
Nu börjar en 2 timmar lång väntan innan de Äntligen kommer och säger att Mira har vaknat och vi får träffa henne igen. Klockan är nu 02:40.
Vi blir upprullade till avd. 44 igen för att få sova en stund innan morgonen gryr på riktigt igen.
På morgonen kommer de in vid 8:15 för att kolla oss och då går vi snart till frukosten. När Mira sitter vid frukostbordet så kommer en sköterska med ett påskägg till henne.
Är inte det Helt Fantastiskt?!
Vid ronden kommer så både barn- och gynläkaren och förklarar hur vi ska göra och hon säger dessutom att det Inte är några problem att åka utomlands! Mira kommer inte att få några men av det som hänt och om det blir ett ärr kommer det inte att märkas sedan.
Nu får vi Äntligen åka hem!!!



På akuten innan vi går igenom Alla läkare som finns där.




På väg till op. Rädd som attans men ler  ändå mot kameran.




Nu har lillfröken vaknat.




Frukost. Då kommer personalen med ett påskägg. Såå fint gjort!



Försöker hålla modet uppe med att rita.

Vi for hem och vilade en stund innan vi for till svärföräldrarna på middag. Mira fick i sig en leverpastejskiva, en bit potatis och 2 smörgåsgurkor innan hon däckade på soffan.
Vi blev inte kvar så länge utan for hem istället och då kom bästis förbi med påskpåsar från henne och smurf.
Sen hade goa Mamma Mona (bästis mamma) skickat med en present till Mira.
Jag vet inte alls men hon prickade sååå himla rätt! Mira fick en snöglob "men med påsktema" och Mira blev så glad då hon så gärna ville ha en glob som snöade.

Har hela denna dag att gå igenom med men känner att det är så himla långt nu att det får vänta till morgondagen.

Tjingeling =)