Så här går det till...

Så är den här svängen över med.

Började med att skjutsa Mira till skolan i morse. Sen ville inte Tove vara hemma själv då hon har så in i bängen mycket vattkoppor. På vissa ställen är de så stora och sitter så tätt att det inte går att skilja var de börjar eller slutar. Inatt sov hon inte mycket för det kliades så mycket så jag ringde VC och fick tabletter utskriven till henne.

I vanliga fall äter vi alltid en trevlig lunch på väg upp till Sollefteå men idag fick det bli Mc då Tove inte får va bland folk.

När vi är halvvägs upp så får jag som vanligt ont i magen då jag börjar tänka på det som väntar.
Nu låter det kanske inte så jobbigt med 6 nålar i nacken men den som inte har testat vet inte hur det känns.
De 3 första läggs som bedövning och det går ganska bra men när de påbörjar behandlingen och det känns ända ned till tårna så blir händerna en anings svettiga vill jag lova.
När han dessutom flyttar runt 2 av nålarna för ytterligare behandling blir det tufft.
Idag fick jag ström och det går mycket bättre än när de bara bedövar nacken.
När man sedan är klar så känns det som att man har sprungit ett helt maraton (ok, jag har aldrig testat) och man är helt slut och smärtan som kommer sedan är enorm. De har ju faktiskt varit och grejat på de ställen som är trasiga i mig. Nu får vi se hur det går imorgon med jobb. Just nu har jag ingen ork alls men jag vet att det brukar gå över. Sen får vi se vad de säger om 4:a veckor när vi har återkoppling igen.

Så här ser det iaf ut på röntgenbilderna.




Ingångspunkterna.






Kota 4





Kota 2

 


Kota 3

Tjingeling så länge.