Så var det söndag igen då.
I fredags hittade jag äntligen igen alla medlemmar som jag har sökt på jobbet. I en annan dator och placerade i dennes papperskorg låg min efterlängtade lista.
Med tanke på att tisdag är sista dag för rapportering så kan jag lova att arbetsveckan inte kunde sluta bättre.
På kvällen var Hasse iväg med firman och kollade på hockeyn nere på Nöjeshallen. Detta inebar att jag blev sittandes helt själv med mina svordomar och några glas rött framför TV:n. Tur att man har facebook sådana gånger så att man får stöd av sina vänner ;-)
Igår tog vi en dagsutflykt till Dannero-travet för att titta på svärföräldrarnas häst som gjorde debut på V75.
Hon var riktigt duktig och hade inte de första 500 gått på 1,11 som alltså är ett sjukt hårt tempo så hade det säkert gått bättre.
Nu blev hon 5:a i mål och det är inte dåligtför att vara en debut. Vi kom hem vid ca 18:00 och då var jag glad att vi hade förberett det mesta inför grillningen för vi var helt slut och genomfrysna.
Det blåste så himla kallt där uppe att vi fick sitta och värma oss i bilen en stund innan vi kunde åka hem.
Så kommer vi då till rubriken.
I början av veckan ringde jag på ännu en ponny men jag kände mig väldigt osäker och trodde inte att den skulle passa Tove.
Men då den enligt annonsen stod i Liden så kände jag att vi iaf måste provrida den. Nu stod den i Sillre, en bit utanför Liden men nära nog ändå.
Så idag for vi upp och redan vid första blicken så smälte mitt hjärta. Den påminde i utseende om Lukas (den ponny Tove red i flera år) och han var så go och snäll.
Att vi sen (vad vi tyckte) fick så bra kontakt med ägarna och att de bara säljer till helt rätt köpare gjorde ju inte saken sämre.
De började lite lätt i en hage i närheten men sen sadlade de på en till häst och tog en längre tur på 40 minuter.
Under tiden blev vi bjudna på fika och satt och surrade medans vi väntade på att de skulle komma tillbaka.
I bilen på väg hem så pratade vi om hur det hade varit och nu lät Tove på ett helt annat sätt än då hon hade provridit den förra.
Nu fanns det glädje och ett helt annat intresse som gjorde att jag ringde upp ägarna igen när vi hade kommit hem.
Jag förklarade hur vi kände och sa att vi gärna kom tillbaka och testade igen. Sen ställde jag frågan om hur de kände mot oss.
Jag höll andan en stund med bankande hjärta innan hon kommer med svaret.
Det visar sig att de har pratat ihop sig och de tycker om oss med och känner att Tove som ryttare och vi som familj kan vara rätt för Puzzel (som hästen heter) Nu andas jag ut igen och känner att det här faktiskt kan vara något, men det är långt kvar och det kommer att bli många fler provridningar innan vi bestämmer oss.
Så varför ska man åka runt hela Sverige då det finns guldkorn alldeles i närheten? Liden kändes helt rätt för oss idag. Hoppas den känslan består :-)
Tjingeling alla glada =)
I fredags hittade jag äntligen igen alla medlemmar som jag har sökt på jobbet. I en annan dator och placerade i dennes papperskorg låg min efterlängtade lista.
Med tanke på att tisdag är sista dag för rapportering så kan jag lova att arbetsveckan inte kunde sluta bättre.
På kvällen var Hasse iväg med firman och kollade på hockeyn nere på Nöjeshallen. Detta inebar att jag blev sittandes helt själv med mina svordomar och några glas rött framför TV:n. Tur att man har facebook sådana gånger så att man får stöd av sina vänner ;-)
Igår tog vi en dagsutflykt till Dannero-travet för att titta på svärföräldrarnas häst som gjorde debut på V75.
Hon var riktigt duktig och hade inte de första 500 gått på 1,11 som alltså är ett sjukt hårt tempo så hade det säkert gått bättre.
Nu blev hon 5:a i mål och det är inte dåligtför att vara en debut. Vi kom hem vid ca 18:00 och då var jag glad att vi hade förberett det mesta inför grillningen för vi var helt slut och genomfrysna.
Det blåste så himla kallt där uppe att vi fick sitta och värma oss i bilen en stund innan vi kunde åka hem.
Så kommer vi då till rubriken.
I början av veckan ringde jag på ännu en ponny men jag kände mig väldigt osäker och trodde inte att den skulle passa Tove.
Men då den enligt annonsen stod i Liden så kände jag att vi iaf måste provrida den. Nu stod den i Sillre, en bit utanför Liden men nära nog ändå.
Så idag for vi upp och redan vid första blicken så smälte mitt hjärta. Den påminde i utseende om Lukas (den ponny Tove red i flera år) och han var så go och snäll.
Att vi sen (vad vi tyckte) fick så bra kontakt med ägarna och att de bara säljer till helt rätt köpare gjorde ju inte saken sämre.
De började lite lätt i en hage i närheten men sen sadlade de på en till häst och tog en längre tur på 40 minuter.
Under tiden blev vi bjudna på fika och satt och surrade medans vi väntade på att de skulle komma tillbaka.
I bilen på väg hem så pratade vi om hur det hade varit och nu lät Tove på ett helt annat sätt än då hon hade provridit den förra.
Nu fanns det glädje och ett helt annat intresse som gjorde att jag ringde upp ägarna igen när vi hade kommit hem.
Jag förklarade hur vi kände och sa att vi gärna kom tillbaka och testade igen. Sen ställde jag frågan om hur de kände mot oss.
Jag höll andan en stund med bankande hjärta innan hon kommer med svaret.
Det visar sig att de har pratat ihop sig och de tycker om oss med och känner att Tove som ryttare och vi som familj kan vara rätt för Puzzel (som hästen heter) Nu andas jag ut igen och känner att det här faktiskt kan vara något, men det är långt kvar och det kommer att bli många fler provridningar innan vi bestämmer oss.
Så varför ska man åka runt hela Sverige då det finns guldkorn alldeles i närheten? Liden kändes helt rätt för oss idag. Hoppas den känslan består :-)
Tjingeling alla glada =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar