För nästan precis 6 månader sedan skickade jag iväg ett brev till en helt främmande människa. Ett brev som jag skrev och raderade ett antal gånger innan jag med bultande hjärta tröck på "sänd."
Ett brev som lika gärna hade kunnat förbli obesvarat men som nu inte blev det.
Ett brev som efter månader av vånda nu virvlade iväg i cyber-rymden.
Ett brev jag skrev i behov av svar vad svaren än blev.
Ett brev som innan allt var klart skulle vara spaltmetrar långt.
Ett brev skickat till en människa jag tyckte så otroligt illa om just då fastän jag inte hade rätt att känna så.
Ett brev skrivet i Skräck.
Svaret kom faktiskt samma dag till min stora förvåning och med ett innehåll jag inte hade räknat med.
Ett svar till det bättre? Nej, inte ens det men samtidigt inte det svar jag trodde skulle komma.
Ett svar som fick hela min värld i gungning, ett svar där jag tappade all tro, ett svar jag blev tvungen att ta tag i och börja nysta upp.
Att jag som alltid har varit stark kom att bli den svagaste personen är en gåta men min envishet gjorde att jag vägrade ge mig.
Jag fortsatte söka svar och jag fick dem. Nya frågor, nya svar. Veckor blev månader och nya svar.
Jag har vid ett tillfälle varit en halv cm från att ge upp men är jag en sådan som ger upp? Nej det är jag inte.
Det här brevet blev början på något nytt.
Jag upptäckte saker om både mig och om andra som jag aldrig hade trott.
Jag har sett hur en del vänder kappan efter vinden för att göra det enkelt för dem själva.
Jag har fått lögner kastat i ansiktet i tron om att jag inte vet om sanningen.
Jag har lärt mig allt om kärlek, både fram- och baksidor.
Jag fick ett bollplank som tog sig an mina frågor utan att vicka på sanningen.
Jag fick ett "spöke" vid en annan dator som väckte min nyfikenhet.
Ett "spöke" som skulle komma att bli min vän till mångas stora förvåning.
En vän jag fick träffa irl så jag fick en kropp och en röst till personen.
En person jag är glad över att jag har fått möjlighet att lära känna och som jag är ytterst tacksam mot.
Hade det inte varit för henne så skulle jag inte vara där jag är idag. En underbart, go, glad och givmild tjej är du Maria och jag kan inte nog tacka dig för all hjälp efter "Skräckens Brev"
Jag har kommit långt men inte ända fram.
Jag vet vad jag vill och ger aldrig upp.
Någon dag, någon gång kommer sanningen Alltid ikapp dig. En enda liten lögn kan få förödande konsekvenser ibland. Tänk på det kära vänner.
På återseende.
Tjingeling =)
Ett brev som lika gärna hade kunnat förbli obesvarat men som nu inte blev det.
Ett brev som efter månader av vånda nu virvlade iväg i cyber-rymden.
Ett brev jag skrev i behov av svar vad svaren än blev.
Ett brev som innan allt var klart skulle vara spaltmetrar långt.
Ett brev skickat till en människa jag tyckte så otroligt illa om just då fastän jag inte hade rätt att känna så.
Ett brev skrivet i Skräck.
Svaret kom faktiskt samma dag till min stora förvåning och med ett innehåll jag inte hade räknat med.
Ett svar till det bättre? Nej, inte ens det men samtidigt inte det svar jag trodde skulle komma.
Ett svar som fick hela min värld i gungning, ett svar där jag tappade all tro, ett svar jag blev tvungen att ta tag i och börja nysta upp.
Att jag som alltid har varit stark kom att bli den svagaste personen är en gåta men min envishet gjorde att jag vägrade ge mig.
Jag fortsatte söka svar och jag fick dem. Nya frågor, nya svar. Veckor blev månader och nya svar.
Jag har vid ett tillfälle varit en halv cm från att ge upp men är jag en sådan som ger upp? Nej det är jag inte.
Det här brevet blev början på något nytt.
Jag upptäckte saker om både mig och om andra som jag aldrig hade trott.
Jag har sett hur en del vänder kappan efter vinden för att göra det enkelt för dem själva.
Jag har fått lögner kastat i ansiktet i tron om att jag inte vet om sanningen.
Jag har lärt mig allt om kärlek, både fram- och baksidor.
Jag fick ett bollplank som tog sig an mina frågor utan att vicka på sanningen.
Jag fick ett "spöke" vid en annan dator som väckte min nyfikenhet.
Ett "spöke" som skulle komma att bli min vän till mångas stora förvåning.
En vän jag fick träffa irl så jag fick en kropp och en röst till personen.
En person jag är glad över att jag har fått möjlighet att lära känna och som jag är ytterst tacksam mot.
Hade det inte varit för henne så skulle jag inte vara där jag är idag. En underbart, go, glad och givmild tjej är du Maria och jag kan inte nog tacka dig för all hjälp efter "Skräckens Brev"
Jag har kommit långt men inte ända fram.
Jag vet vad jag vill och ger aldrig upp.
Någon dag, någon gång kommer sanningen Alltid ikapp dig. En enda liten lögn kan få förödande konsekvenser ibland. Tänk på det kära vänner.
På återseende.
Tjingeling =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar